Hope svarade: ”Överraska mig.” Detta står att läsa i en ny liten bok, ”Kända ord på dödsbädden” sammanställda av Carsten Ryytty.
Ryytty har gett ut en rad faktaböcker för barn tidigare, om rymden, om spännande historiska händelser, om djur och natur. Han har gjort sig känd som en god pedagog på Hertsöskolan i Luleå, inte minst genom sin förmåga att berätta för sina elever. Men den nya boken vänder sig främst till en vuxen publik.
Somliga är in i döden självgoda likt filosofen Rousseau som, innan han slutgiltigt återvände till naturen, lär ha sagt ”Jag tror inte att det i hela världen har funnits en människa som har gjort mindre ont än jag”. Värst i den kategorin är kejsar Nero som fick ur sig ”Vilken konstnär dog inte i mig!” innan han stötte dolken i sig.
Andra vill förmedla ett sista budskap i likhet med Joe Hill, som innan han avrättades proklamerade ”Jag dör som en äkta arbetarupprorsmakare. Kasta inte bort tid på att sörja. Organisera er!” Och den mexikanske revolutionären Zapata var inte sämre. När han skulle arkebuseras lär han ha sagt ”Det är bättre att dö än att leva på knä”.
Till de riktigt tuffa hör den gamle islänningen Atle Åsmundsson vars sista ord löd ”De börjar komma på modet nu, bredbladiga spjut”, när han fick ett spjut i hjärtat. Och hans landsman Tormod Kolbrunarskald stupade vid Stiklastad 1030 med en pil i bröstet, och när han drog ut pilen sa han ”Kungen har fött oss väl, hjärterötterna är feta.”
En del lyckas i likhet med Bob Hope klämma fram humoristiska oneliners. Den hårdkokte Hemingway ville att det skulle stå på hans gravsten ”Förlåt att jag inte reser på mig”, men så blev det inte.
På en gravsten i Massachusetts kan man läsa ”Under denna sten ligger Peter Daniels, som tog av sig sina långkalsonger alldeles för tidigt i maj”, en varning som kan vara aktuell så här års.
Min favorit bland gravstensinskriptionerna är Fritiof Nilsson Piratens ”Här under är askan av en man som hade vanan att skjuta allt till morgondagen. Dock bättrades han på sitt yttersta och dog verkligen den 31 januari 1972”. Jag har besökt kyrkogården i Ravlunda och sett hans vackra gravsten. Men hans namn står inte att läsa på stenen. Som litteraturrecensent av mestadels svenska böcker löper man minimal risk att skratta ihjäl sig. De flesta författare är i motsats till Piraten gravallvarliga. Men Ryytty lockar åtminstone fram små leenden med sin lilla behändiga bok, som också innehåller korta presentationer av de avdöda kända ord-producenterna.