Inga högerextrema eller nazister som kapat syretillförseln, inte ens en liten uppmaning om att klimatstrejka kunde skönjas i något utrop annat än från enskilda utställare.
När ett seminarium med författare inleds under rubriken ”Klimatförändringarna i litteraturen” undrar moderatorn, författaren och klimataktivisten Jonas Gren om någon av de fyra i panelen själv ska gå ut i regnet på Göteborgs gator. ”Nej”, svarar författaren Eva Meijer från Nederländerna snabbt. De andra ler. Samtidigt säger hon att ordet klimatförändringen låter ”för kallt”.
– Det låter för positivt, kanske skulle det istället omnämnas som global upphettning?
I boken ”Djurens språk” lyfter hon fram banbrytande forskning om hur djur talar med varandra. Vi kan till och med, i vissa fall, lära oss att kommunicera med dem. I tider när antalet arter minskar vill hon ändå vara optimist.
– Djuren kanske kan guida oss inför framtiden, de använder sig av resurser som vi inte har.
Författaren Andrea Grills bok om fjärilar har väckt internationellt intresse. Hon är från Österrike och har doktorerat på Sardiniens endemiska fjärilar. I hennes passion – och till och med i den egna uppfödningen av de flyktiga fjärilarna – väcks en undergångsstämning.
– Jag tror inte att vi lär oss något om historien, det är det bara historikerna som är intresserade.
Apokalypsen flåsar oss i nacken. Så passande då att gå in till ett samtal om den senare hälften av 1800-talet som framställs som framstegens och uppfinnarnas tid. Författaren Ingrid Carlberg har skalat av Alfred Nobel in på bara skinnet i sin färska bok ”Nobel. Den gåtfulle Alfred, hans värld och hans priser”.
– Det är märkligt att inget gett sig i kast med hans liv tidigare i den här formen. Under decennier har man mer eller mindre vaktat på hans minne, inte minst från Nobelstiftelsens sida. Det har gett en stympad bild av en komplex person.
Seminariet startade med en poetisk ingång med den norske författaren Sigbjørn Skåden. Han läste ut sin senaste bok ”Fugl” om flickan Su som skickas ut i rymden för att finna en ny planet. Det är en drömsk bild, men kanske inte så främmande för den kunskapstörstande Alfred Nobel som på sin tid drömde om mänskliga framsteg. Så ironiskt att just han blev dynamitens uppfinnare.
Inom skolvärlden händer alltid mycket. En av Bokmässans mest spännande och roliga seminarier måste ha varit ”Pojkar i skolan – resultat och hälsa”.
Stor sal, fullsatt. Här stod glädjen högt i tak när Camilla Edvardsson Lundmark, som utsetts till årets svensklärare av Svenska Akademien, berättade om hur skolan tacklat det minskade läsintresset.
– Jag var så otroligt less på att hela tiden försöka besvara frågan om varför elever skulle läsa böcker. Det gällde framför allt våra pojkelever.
Lösningen blev en som prövats tidigare av bland annat det fackliga LO. Att pappor eller andra manliga förebilder ska läsa med sina barn.
– Det är vad forskningen visar. Vår grupp av elever påverkas mest av en manliga läsande förebilder, så även flickorna.
Efter flera års bokläsning ser Camilla Edvardsson Lundmark och hennes kollegor resultat. Läsförståelsen ökar.
Temaland i år var Sydkorea, men landets kanske främste författare Ko Un lyste med sin totala frånvaro. Det saknade jag, men kanske än mer retsamt är att inte Bokmässan själva lyckades – med eller mot sitt värdlands Sydkoreas vilja – arrangera en presentation och samtal om Ko Uns författarskap. Denne gigant har publicerat mer än hundra volymer av poesi, prosa, essäer, drama och översättningar.
Varför bjöds inte Ko Un? Efter att ha blivit anklagad för sextrakasserier i sitt hemland har han sopats undan i kultursfären. Just detta hade varit ett intressant tema att diskutera.