Evelina Göthed skrev i höstas till Hanna Weinmar att det vore roligt att spela handboll igen. Det var fröet till det som idag är Bodens eget veteranlag i handboll.
– Jag tyckte det var konstigt att det inte fanns ett lag där man kunde spela för skojs skull. Boden är en handbollsstad och det borde finnas många som vill, säger Evelina.
Själv slutade hon för åtta år sedan. Hanna tände på idén. De bildade en grupp på Facebook för att sondera intresset och bjöd in handbollsfolk, som i sin tur bjöd in sina kompisar. Den växte snabbt.
I höstas ordnade de halltid och startade först på egen hand.
– Vi kör bara. Det är roligt att springa efter en boll. För varje vecka blir vi fler, säger Hanna Weinmar.
Hasse Karlsson hörde av sig från BBK och undrade varför de inte ordnade träningen i klubbens regi, så blev det. Nu träffas laget en gång i veckan, tränar och spelar tillsammans.
– Handboll är speciellt. Jag har inte rört en handboll på åtta år, men man kommer ihåg. Fast när jag sköt för första gången igen kunde jag inte minnas att jag fick ta i så mycket, säger Evelina Göthed.
Hanna Weinmar tycker det är häftigt hur kroppsminnet fungera, hur mycket som sitter kvar i rutin och bollkänsla.
På måndag blir det dessutom träningsmatch mot juniorerna.
Emilie Spaak är med på träningen för första gången. Hon lade av med handbollen på grund av en skada för 20 år sedan, men hjärnan sa att det var dags att prova igen. Hon läste om trimlaget i tidningen och texten talade till henne.
– Ett handbollshjärta är alltid ett handbollshjärta.
Petra Älvstrand slutade när hon var 13-14 år. Nu är hon på banan igen.
– Det är superkul, socialt och man får röra på sig och får upp lite flås. Det blir en nytändning, men ibland vill huvudet mer än kroppen. Alla tar det på sin nivå. Det är skönt.
Hanna Vågstedt berättar att hon slutade med handboll ganska nyligen.
– Det är andra säsongen, som jag inte spelar. Jag ville egentligen inte sluta, men livet gick inte ihop. Handbollen tog många timmar och det var mycket resor. Samtidigt var det mycket på jobbat och har man små barn blir det svårt att få ihop det.
Så när några gamla handbollskompisar frågade om hon ville vara med i trimlaget så var valet inte svårt.
– Alla som är här vill fortfarande spela handboll.