Emil Fredriksson och Linnea Lundqvist bor i Ängesbyn med sina barn Alicia, sju år, och Victor, två år. De har varit tillsammans i nio år och i december tog de beslutet att gifta sig. Ända sedan dess har de gått och längtat till 23 maj då bröllopet skulle hållas i Överluleå kyrka i Boden.
Inbjudningskort till ett 50-tal släktingar och vänner gick ut i februari. Byahuset var bokat för festen. De hade köpt klänning och vigselring och graverat in datumet. Covid-19 kom emellan.
– Det är lite tråkigt, säger dottern Alicia som skulle var brudnäbb.
Men när paret väl kom fram till beslutet kändes det självklart.
– Vi har ju några som tillhör riskgrupperna i släkten och som inte hade kunnat gå på bröllopet, däribland min pappa. Och sedan kan det ju även vara andra som inte vågar gå komma, trots att de inte är i riskzonen, förklarar Linnea Lundqvist.
Nyligen tog de beslutet att flytta fram bröllopet till september.
– Vi hade först en liten fundering på att gifta oss borgerligt 23 maj och ha festen senare. Men sedan bestämde vi oss för att vi ändå ville ha det här magiska ögonblicket i kyrkan med en massa folk, säger Linnea Lundqvist.
Var det ett svårt beslut?
– Nej, det tycker jag inte. Det kändes bra att vi flyttade fram alltihop. Det hade inte riktigt hängt ihop att ha vigseln i maj och festen flera månader efteråt. Det hade inte blivit en riktig bröllopsfest, säger Linnea Lundqvist.
– Det är bara att finna sig i det, säger Emil Fredriksson.
De tror inte att de kommer att ångra sig.
– Det kommer att bli ett väldigt fint bröllop när det väl blir, säger Linnea Lundqvist.
Inte heller gästerna har visat någon besvikelse.
– De som är i riskgrupperna tycker ju att det är en lättnad och känner, att vad bra då kommer de nog också att få vara med. De hade inte kunnat komma annars, säger Linnea Lundqvist.
– Jo, det känns bra för deras skull, instämmer Emil Fredriksson.
Tror ni att kärleken mellan er påverkas av att bröllopet skjuts upp?
– Nej, svarar båda samfällt.
De är säkra på att det inte blir några problem att ladda om till september och står fast vid den planering de hade, även om de nog måste byta festlokal eftersom byagården är på väg att säljas.
Hur de ska göra med vigselringen som redan är graverad vet de dock inte än.
– Mest troligt ska vi ha kvar den gamla ringen som minne och göra en ny till september, säger Linnea Lundqvist.