Frågan om att inte grusa hela gång- och cykelbanan har varit på tapeten i Luleå flera gånger. För två år sedan fanns ett medborgarförslag, men politikerna i tekniska nämnden sade blankt nej med hänvisning till halkrisken och att kommunen då kan bli skadeståndsskyldig. Dessutom hade ett tidigare försökt gjorts och det blev inte optimalt, gruskornen fanns ändå över hela gång- och cykelbanan.
– Det är lite grann en försäkringsfråga. Någon kan ramla och ställa krav på oss för att vi inte har sandat, säger Anders Stenlund, sektionschef på stadsbyggnadsförvaltningen.
Rent praktiskt, menar han, skulle det vara möjligt att enbart grusa ena sidan, men det skulle bli besvärligt.
– Jag tror vi skulle få problem. I Luleå finns ett 20-tal som är ute och sandar gångvägar, ibland är det vikarier. Hur ska alla veta vilken sida som ska grusas? Om det kommer sju millimeter snö så syns det inte vilken sida som är sandad. Om en cyklist och en barnvagn möts, vem ska gå över till den halkiga sidan? säger han och radar upp än fler orsaker till att det är alldeles för riskfyllt och besvärligt att inte sanda hela gångbanan.
Enligt Anders Stenlund är det främst pensionärer som efterfrågat en grusfri del då de vill nyttja gångbanorna även för sparkåkning.
– Jag tror inte att vi kommer att ändra oss i dagsläget. Det är lite för svårt att få det att fungera bra, gång- och cykelvägarna är till för att cykla och gå på, säger han.