Det är ett uppgivet par, skratten är få, sömnen obefintlig och oron är outhärdlig. Michael Nilsson, 44 och Hanitra Gloria, 36, från Boden känner att krafterna håller på att ta slut. Flera års kamp mot, framförallt Migrationsverket, har tagit ut sin rätt.
- Vi lever inte ett liv nu, säger Michael Nilsson.
Historien började 2005 när Hanitra Gloria arbetade som läkare i huvudstaden Antananarivo i Madagaskar. Hon var stor del av tiden i kyrkans tjänst och hjälpte behövande. När det var dags för val i landet försökte den sittande presidenten att köpa röster från den stora församling hon jobbade för, något som pastorn där satte stopp för. Han ville inte ha några mutor. Följden blev trakasserier och andra förföljelser, något som bara ökade med åren.
- Det var ren korruption, jag blev pressad av säkerhetspolisen och arresterades tre gånger, berättar Hanitra Gloria.
Elchocker
Sista gången 2007 blev hon kvar i 45 dagar. Enligt henne torterades hon med bland annat elchocker. Hon blev också våldtagen två gånger.
- Det hjälpte inte att jag sa att jag bara jobbade för kyrkan och inte med politik.
Hjälpen kom av en överste som kände igen henne, hon hade tidigare behandlat hans dotter.
- Han ordnade så jag kunde fly genom ett fönster och sedan till en väntande bil som tog mig direkt till en flygplats där det fanns biljetter åt mig. Han sade att om jag inte flydde skulle mitt liv vara slut.
Efter några dagar hamnade hon i Sverige och på Migrationsverkets anläggning i Märsta. Två veckor senare kom hon till Boden, våren 2008.
- Jag var som i en dröm, jag hade inget. Bara några kyrkpapper som berättade vem jag var.
Under sommaren träffade hon sin blivande make Michael Nilsson. Han arbetade på soldathemmet där Hanitra Gloria var ibland för att kunna komma åt internet. De blev dock inte tillsammans förrän våren 2009, samma sommar förlovade de sig. Men det dröjde till december 2010 innan de blev ett äkta par. Orsaken var att Hanitra Gloria fick kämpa länge för att få ett pass, något som måste finnas vid ett giftermål.
- Till slut fick hon kontakt med en minister i hemlandet som kunde hjälpa henne, berättar Michael Nilsson.
Uppgivna
Kan tyckas som en solskenshistoria, två människor som mötts och fattat tycke för varandra och nu gift sig och bor ihop. Men så är icke fallet. Trots att släkten till Michael Nilsson och hans 13-åriga dotter försäkrat genom underskrivna papper att det är ett seriöst förhållande får inte Gloria Hanitra uppehållstillstånd. Migrationsverket tror inte på hennes historia och dessutom har inte myndigheter tagit till sig att hon är gift i Sverige.
- Titta här, säger hon och visar ett färskt papper från förvaltningsrätten där det står att hon är ensamstående.
- Migrationsverket måste hålla inne med information, slår hon fast.
De båda berättar hur de kämpat med ansökningar, intyg och andra papper. Hur de mött handläggare på framför allt Migrationsverket, men ingenting har hjälpt.
- Hon är ingen människa för dem, bara en sådan här, säger Michael Nilsson och håller upp ett papper.
Det är utan tvekan ett ledsamt par. Michael Nilsson har under den här resan drabbats av hjärtsjukdom. Nu jobbar han heltid igen, men enligt honom är den totala tillvaron oerhört kämpig.
- Krafterna tryter, vi har jobbat så hårt. Det är en gastkramning, ingen av oss kan knappt sova. Egentligen är det som händer helt vansinnigt och overkligt. Ibland känns det som jag bara vill explodera och skälla ut alla, men jag vet samtidigt att det inte hjälper.
Läget nu är att Hanitra Gloria lever under ett avvisningshot. Hon har skickat in ett uppskov, men närsomhelst kan det aktualiseras.
- Orkar inte tänka på om det blir så, säger Michael Nilsson.