Sedan några år har familjen två hundar. Förutom Snow finns också Leia.
Snön yr utanför fönstret och traktorerna arbetar ihärdigt med att forsla bort massorna från Bodens gator. Den åtta år gamla blandrastiken bär det för dagen passande namnet Snow.
Hon ligger på vardagsrumsgolvet hemma hos Sara Rezgui i den charmiga bostaden i centrala Boden. Det ser behagligt och avslappnat ut.
– Hon är en hund som kan konsten att koppla av. Så har hon alltid varit. Väldigt lugn, säger Sara Rezgui.
För åtta år sedan arbetade Sara i Bhutan som kock där hon var med om att bygga upp en restaurang som ingick i ett nytt lyxigt hotell. Platsen som hon bodde var en mindre by där många av hundarna levde sina liv ute på gatan.
– Det är ju lite svalare och de hade heller inte skabb i samma utsträckning som till exempel gatuhundar i Thailand. Många människor skänkte också matrester så de kunde ändå ha det förhållandevis drägligt, berättar hon.
Det är lätt att förstå att Sara Rezgui hade svårt att motstå de här småttingarna. Snow som här ligger närmast sin mamma är född på gatan i en liten by i landet Bhutan.
Sedan fortsätter hon:
– Men det är ju flockar som fajtas med varandra då det blir en kamp om territorium. Så det är många valpar som stryker med.
På väg till arbetet såg hon hur två av tikarna hade fött fram varsin kull ungefär samtidigt. Hon såg de små liven växa för att till sist börja leka med varandra på valpars vis.
Redan då upplevde hon att hon hade fastnat för det svarta nystanet med en vit rand i pannan.
– Jamen hon var ju så fin. Jag passerade ju den lilla kiosken och gathörnet där de bodde såg jag fick ju se dem varje dag, säger Sara och ser på Snow där hon ligger utsträckt på golvet.
En morgon högg det till i bröstet när hon såg att en av de två svarta valparna hade blivit överkörd.
– De små var ju alldeles intill vägen. Även om jag var rätt van att se hundar som levde på det här sättet så var det här en hemsk syn. Jag trodde också först att det var hon, berättar Sara.
När Snows syskon blev överkörd bestämde sig Sara Rezgui att ta sig an den lilla valpen.
Det visade sig att Snow hade överlevt. Efter det bestämde hon sig för att börja se vilka möjligheter som fanns för att ta hand om den lilla valpen för att på så sätt erbjuda henne både trygghet och omvårdnad.
– Då tog jag in Snow och hon fick börja leva med mig, säger hon.
Sedan fortsätter hon:
– Jag skulle ju stanna och arbeta i Bhutan. Och jag tänkte att tar jag hand om henne så blir det inte någon semesterhund utan då ska jag göra vad jag kan för att ta med henne hem till Sverige.
Vägen till Boden var inte spikrak eftersom Sara fick ett annat erbjudande där hon skulle bygga upp en liknande restaurang på en känd turistattraktion mitt i ödemarken i centrala Australien.
– Det är ju ofta så med mig att jag triggas av sådana här utmaningar. Så jag såg till att Snow fick rabiesvaccin. Sedan fick hon stanna kvar i Bhutan hos en kompis eftersom det var för dyrt och krångligt för mig att ta med henne till Australien, berättar hon.
Samtidigt som hon säger det lyfter Snow på huvudet och tittar på Sara. Det finns starka band mellan de två och i dag är hon tillsammans med Leia, som är familjens andra hund, en fin sällskapshund som är älskad av samtliga i familjen.
Sara Rezgui har aldrig behövt ångra valet att ta sig an Snow. Sedan flera år är hon en omtyckt och älskad familjehem med Boden som hemvist.
Vad har du att säga till människor som går tankarna att ta hand om en gatuhund?
– Ja. Absolut. Har man bara tiden och någon som också kan hjälpa till i processen. Det är en del jobb och kostar också en slant men det är det värt. Det kostar ju också att köpa en rashund, så i slutändan är skillnaden kanske inte så stor.