Många färre söker ämneslärarutbildningen till inriktningen mot årskurs sju till nio. Ett skäl till att söktrycket till ämneslärarutbildningen för gymnasiet är högre är att den ger behörighet att undervisa på både högstadiet och gymnasiet, men inte vice versa.
UHR har haft två särskilda uppdrag. Dels att samordna en försöksverksamhet för lämplighetsbedömning till förskollärar- grundlärar- och ämneslärarutbildningarna, dels att förbereda utvecklingen av ett antagningsprov till ämneslärarutbildningen.
Då flertalet av orsakerna till avhopp inte är relaterade till studenterna är UHR:s bedömning att ett antagningsprov, även det mest optimalt konstruerade, inte skulle kunna påverka avhoppen från ämneslärarutbildningen i tillräcklig omfattning.
Myndighetens slutsats är i stället att det krävs flera lösningar, ofta i kombination med varandra, för att kunna minska avhoppen.
UHR lade fokus på åtgärder som är relaterade till studenten och utbildningen, inte på sådant som ligger utanför högskolan. Myndigheten lämnade fem förslag som den bedömde skulle vara effektivare än ett antagningsprov, bland annat att:
Studievägledningen inför val av utbildning utökas.
Studenterna under utbildningens första del får en mer konkret bild av vad som krävs ämnesmässigt och avseende de akademiska färdigheterna samt i samband med det identifiera och ge studenten det stöd som hen behöver.
Ge studenterna tidigare och mer kontakt med lärarrollen.