Tillbaka till regementet 49 år efter muck

Ni har säkert upplevt det förr. Medelålders och äldre män som får något nostalgiskt, drömmande i blicken och sedan berättar någon anekdot från sin lumpartid. En period i deras liv som inte varade längre än ett drygt år eller ännu kortare, men som uppenbarligen har påverkat många en hel del. Det som återstår när ett antal år har passerat tycks för det mesta vara lyckliga minnen av goda kamrater och äventyr som att smita från logementet efter släckningsdags. - Och lönen var ju djävligt furstlig, jag tror vi fick 2,50 per dag, säger Åke Nilsson med ett skratt. - Den var nog bara en 1,50 från början men den höjdes med en krona när vi blev korpraler, inflikar Thore Bucht. Lumparsnack
Den gångna helgen blev det lumparsnack, bildvisning och logementsövernattning för 16 av de gamla lumparkompisarna från 1957. De deltog även i ceremonierna för 100-årsjubileet vid I 19 på lördagen. Tre av de ursprungliga 26 i gruppen finns inte längre i livet och några hade för dålig hälsa för att orka med resan till Boden. En bor numera i USA. Att återträffen blev av är faktiskt en rolig historia i sig. Det började med att Åke Nilsson träffade Bengt Wuopio på stan en dag. De båda bor nämligen i Boden. - Jag träffade Bengt ute på gågatan och sade till honom: Tänk att det är 50 år sedan vi ryckte in för att göra rekryten. Vi började spåna på om vi skulle kunna ordna en återträff. Det första blev att försöka få tag i alla. Klok som jag var sparade jag en plutonslista över alla oss som muckade 1958. Det skulle visa sig att Åke Nilsson inte var den enda i det gamla gänget som börjat fundera på en återträff. - Dagen efter jag träffade Bengt ringde Thore till mig i samma ärende. Många upplevelser
Kuriren träffar Åke, Thore och Bengt hemma hos Åke på fredagen. De andra ska snart anlända till Boden. Frågan är varför lumpartiden tycks bli så minnesvärd för många. - Vi har upplevt så mycket tillsammans. Vi tillbringade 15 månader med varandra, dag som natt. Vi låg ute i fält och var med om många strapatser, säger Thore Bucht. Som sagt var just denna grupp känd för sin särskilt goda stämning och det var delvis plutonchefens förtjänst. - Vi tillbringade mycket tid i Aldersjön. Plutonchefen var tokig i att bada och var det fint väder rev han dagsprogrammet och beordrade utrustning: badbyxor och cykel, säger Åke Nilsson. Kände igen rösterna
Thore Bucht berättar att det var roligt att ringa runt till folk inför återträffen. Trots att så lång tid passerat var rösterna desamma. - Det var fantastiskt när jag kunde höra att det var rätt person efter så många år. Bengt Wuopio var innan återträffen säker på att åren genast skulle suddas ut när alla träffades igen och så blev det. - Det är precis som att vi stängde en dörr och öppnade den igen. - Vi har en gemensam plattform av upplevelser som gör att vi kan prata med varandra så här direkt efter 50 år, säger Thore Bucht. Och viss var det ofta tungt och slitsamt att göra lumpen. Alla är överens om att militärtjänsten på den tiden krävde större fysiska ansträngningar och vedermödor än i dag. - Vi cykeltolkade till Morjärv i 27 minusgrader. Då och då fick vi stanna och kolla att vi hade känseln kvar och att vi inte förfrusit oss, säger Åke Nilsson. På lördagen samlas herrarna utanför en av byggnaderna inne på I 19 för att bli förevigade på bild i Kuriren. De bär särskilda kepsar dagen till ära och glädjen över återseendet är påtaglig. - Jag känner inte igen Boden, allt har förändrats. Men det är väldigt trevligt att få träffa det här gamla gänget igen, säger Bengt Lorne.

Tillbaka till regementet 49 år efter muck

För 50 år sedan ryckte 26 förväntansfulla unga män in vid livkompaniet, I 19, i Boden. I helgen återförenades 16 av dem och några hade inte varit i Boden sedan de muckade. - Vi var kända för vår goda stämning i gruppen, minns Kurt Wikersjö.