Ukrainska flyktingarna Olga Matushevych, Svitlana Reshefnyova och Ludmila Rybalchenko tycker det känns bra att lära sig svenska. " Jag jobbade på bank i Kiev och skulle gärna vilja göra det i Sverige," säger Ludmila.
Hon liksom Svitlana Reshefnyova och Olga Matushevych tillhör studiegruppen som läser svenska i ABF:s lokal på Fabriksgatan i Boden. Lektionen börjar tio och pågår i tre timmar. Några av studiedeltagarnas barn finns med och det finns en anställd som tar hand om dem så föräldrarna kan plugga.Just nu kör studieförbundet introduktion i svenska för nybörjare för att sedan fortsätta kursen vardagssvenska under 40 undervisningstimmar. I dag finns fyra studiegrupper med runt 20-22 deltagare i varje som är uppdelade på förmiddags-och eftermiddagsundervisning. Det diskuteras även om man ska sätta igång kurser på kvällstid.
De kvinnor som Norr Media träffar bor i delade lägenheter på Prästholmen med sina barn och kom till Sverige den 2-3 mars. Svitlana flydde till Sverige tillsammans med sina tre minderåriga barn och ett vuxet barn.
– Det är inte första gången jag är i Sverige. Jag kom hit även 2018 men då flydde vi från en person och behövde skydd. Då fick vi inget uppehållstillstånd utan återvände hem till Ukraina efter ett år i Mellansel. Nu när kriget kom fick vi komma hit igen. Min man är kvar. Han är ingenjör men måste hjälpa till och fick stanna hemma, säger Svitlana.
Studiegruppen av ukrainare som lär sig svenska hos ABF. Det finns i dag fyra studiegrupper. En del läser förmiddagar som den här gruppen och andra eftermiddagar i ABFs lokal på Sveafältet.
Hon har lärt sig en del svenska redan genom sina barn och trivs bra i Sverige sedan sin förra vistelse. Några som läser svenska för första gången är däremot Olga och Ludmila. Olga har med sig sin dotter som är 11 år. Hon tycker också det är viktigt att gå på svenskundervisningen för att lättare komma in i samhället. Hon kommer från Kiev.
– Det är lättare när vi förstår svenskar och de förstår oss, säger Olga.
Ludmila kom till Boden med sina tre pojkar som är 6, 7, 15 år gamla.
– Jag kommer också från Kiev och tycker att svenska är ett intressant språk. Det känns inte så svårt, säger hon.
Nadja Sidorenko undervisar eleverna åt ABF. " Jag har hållit i svenska undervisningen tidigare åt andra flyktinggrupper också", säger hon.
Hon jobbade på bank i sin hemstad som nu snart är sönderbombad och förstörd på grund av kriget.
– Mitt mål är att lära mig svenska så att jag kan börja jobba. Att kunna språket gör att jag känner mig säkrare om jag stannar. Kanske finns det något jobb på bank längre fram. Min man är också ingenjör som Svitlanas. Alla som stannar kvar blir volontärer och måste hjälpa till när kriget pågår, säger Ludmila Rybalchenko.