Stans fulaste raggarbil kör svängen
Sulan. Det är namnet på den bil som fem unga killar i Boden älskar. Den obefintliga lacken ser ut som om den brunnit och avgasröret är ett upphittat bordsben. Men för en utekväll på nio personer duger den fint.
Uppfartshäng. Simon Johansson har precis öppnat en av kvällens öl och är glad åt att gänget är samlat.
Foto: Ida Axelsson
Ringandet efter en chaufför som kan köra följebilen, en röd Merca, har börjat. För många av kvällens festsugna har räknat med att någon annan kör. Att dricka och sedan köra är en strikt anti-policy. Sulans chaufför är redan kirrad. Magnus Gunnerfeldt har lovat. Bärsen går åt och Dennis Johansson, Jens Törnevall och Tomas Svedin anländer. Det går inte att vara finkänslig. Killarnas gemensamt köpta Sulan är ful. - Folk tittar som magneter på Sulan, säger Simon och fortsätter:- Vi tycker inte att Sulan är en riktig raggarbil, det vill jag göra klart. Den är bara inkörsporten tills vi byter upp oss till en snyggare bil med V8:a. Sulan är huvudbilen och följebilen, den röda Mercedesen, får åka bakom för att rymma alla som vill med.Dialekter och snygga årsmodeller avhandlas.Klädstilen är blandad. Per har myggjagare och röda strumpor. Gustav bär svart rockig t-shirt och skinnväst. På fötterna svarta
boots och håret uppkammat. Simon brukar ha myggjagare och bakåtkammat, säger han, men i dag var han slö. Pilotbrillor och skinnjacka räcker. Magnus, chauffören, kör mer på country-stilen med keps, rutig skjorta med uppkavlade ärmar och jeans. Med ena armen lojt lutad mot bildörren ser han ut som värsta hillbillyn. Petrus fortsätter ringa runt. - Har du lust att köra en Merca ikväll? Nähä, okej, tack ändå. Ingen nappar. Till slut blir det fotografens något motvilliga pojkvän som får köra följebilen. Petrus häller en märklig bensinblandning i Forden. Avgasröret spyr ut blåsilverfärgad rök.- Miljöförstörelse? Alltså inte om man tänker på hur lite vi egentligen kör. Det blir kanske tio mil på en kväll och då är vi fem personer. Tänk på hur mycket en som pendlar mellan Boden och Luleå släpper ut. Vi kör ju ändå så lite. Det blir högst 600 mil per år.Samlingsplatsen
-Vi möts på Farmen. Följet delar in sig i två bilar. Sulan har inga sidorutor men ett högst välfungerande stereosystem. Högtalarna i bilen är många och sitter lite varstans. På framsätet står ett telefonnummer skrivet i svart tusch.- Jag provade ringa det en gång, det gick till nån brud i Kalix, säger Gustav. Tappar hakan
Oskyldiga människor i matchande träningsoveraller, ungdomar på cykel eller pensionärer på promenad vänder sig om och tittar efter Sulan. Inte sällan håller de kvar blicken lite för länge och hakan åker ned. - Reaktionerna är aldrig vilken ful bil. Istället frågar de sig vad det var som just for förbi, säger Petrus. Svängen fortsätter i ryckig fart. Växellådan gör lite som den vill. Plötsligt tycker Magnus att bilen låter lite väl konstigt. Han svänger av och öppnar motorhuven för att kolla oljan. Inget fel på den. Avgasröret ses över. Bilen har helt enkelt lite för många fel på en gång för att börja någonstans. Men den går. Och är besiktigad och körklar enligt Vägverket.Ring inte chauffören
Sulan körs vidare, nu till Domusparkeringen för att ta ut pengar. Simon har lindat sin ölflaska med svart tejp. Han vill veta om flaskan går sönder ändå. Det gör den. Petrus ringer från den andra bilen;- Var är ni? - Men ring inte mig, jag kör ju, säger Magnus, less på att vara den enda nyktra. Simon och Tomas bankar i plåten. Dimman ligger tät vid Björns och hästhagarna. Magnus kör fram bilen till entréen, där fyra feta amerikanare står prydligt uppställda. Killarna från Mercan kommer gående mellan bilarna och har fått med sig några fler i släptåg. Upp med huven. Sulan måste ha lite bättre soppa. En kille bucklar ut motorhuven med en rak högerspark. Det är startskottet för att hoppa upp på taket.- Hörni, grabbar. Kör dit ner och hoppa i stället, säger vakten som vill hålla handikapprutan fri. Sulan läcker
Tomas och de andra slinker snabbt in på Western Farm och resten åker till Statoil för att fylla upp Sulan med ren bensin. Petrus skinnjacka hamnar på gatan och under bilen som läcker vätska. Eller är det avgasröret som är paj? Hans krulliga hår blir blött. Per, Jonas och Petrus hoppar upp på biltaket och dinglar med benen. De vevar med en trasig USA-flagga och en liten Norge-flagga. Ännu en merca kör förbi.- Äh, ta bort Danmarksflaggan, ropar chauffören.- Det är ju Norges flagga, säger Jonas och Merca-gänget får skämmas. Gänget på taket skrattar. Merca-gänget acc:ar iväg. Macken är något av en samlingspunkt. Det blir konfrontation med ett annat gäng. En svart Merca har sett någon i Sulan som pekat finger. - Ville ni nåt eller, frågar en kille som sticker ut huvudet genom fönstret. - Vad då, frågar Petrus och går fram.- Någon i er bil visade fingret. - Äh, kom igen. Du känner väl mig, jag skulle inte göra något sånt, säger Petrus. - Jag såg att någon gjorde det. Vem var det?Petrus nekar. Den svarta Mercan glider iväg med killens ord:- Fegt att inte våga stå för vad man gör. Jonas smyger fram. - Det var jag. Friheten
Det är nog ändå Tomas som bäst sammanfattar kvällen med Sulan:- Jag fattar verkligen varför ni älskar den här bilen, säger han samtidigt som han håller drickan, korven och ciggen i bägge händerna med huvudet i vinddraget. Obryddheten, farten och musiken på högsta.
Så jobbar vi med nyheter