För fem år sedan möttes de för första gången på Jokkmokks marknad. Hon bodde i Övre Svartlå och han i Jokkmokk. Ett par år senare blev de ett par och Peter flyttade in hos Francesca och hennes son.
- Jag hade några bisamhällen som hobby när jag bodde i Örebro och ville utveckla det här uppe. Det visade sig att Peters pappa hade varit biodlare så Peter hade mycket kunskap han inte ens visste om att han hade, säger Francesca Treasure.
Fick nog
De bestämde sig för att satsa på att producera honung och gjorde praktik via Arbetsförmedlingen hos en biodlare sommaren 2009. Då hade de själv sju bi-samhällen.
- Vi lärde oss jättemycket och kände att det här var vad vi ville syssla med, säger Peter Charlton.
Under vintern gick de en starta eget-kurs men eftersom de var lite tveksamma om de skulle ha verksamheten i Sverige beslutade de sig för att pröva i Skottland ett tag. Efter sex månader hade de fått nog.
- Det regnade hela tiden och honungen var inte alls av samma höga kvalitet som den man kan producera här uppe så vi sade "nu åker vi hem", berättar Francesca.
Renare honung
Tillbaka i Sverige september 2010 fick de hjälp från Lantbrukarnas riksförbund att söka EU-bidrag för att starta verksamheten. Länsstyrelsen kom på besök i maj och för bara tre veckor sedan hade alla kvarnar malt färdigt.
- Fram till dess hade vi levt på besparingar och kreditkort så det kändes skönt när allting föll på plats. Nu kan vi satsa på det här och utveckla verksamheten, säger Francesca.
Strax före midsommar hade paret 38 bisamhällen men målet är cirka 120 samhällen om tre år. Många idéer finns om hur de kan använda honungen som de säger är mycket renare och utan föroreningar här uppe jämfört med honung som kommer från södra delen av landet.
Samhällena gör bra ifrån sig redan nu och förhoppningen är att om fyra år ska verksamheten ge en inkomst som de klarar sig på.
- 25 kilo honung per samhälle är ungefär genomsnittet och får vi 20 kilo per samhälle i år så är vi jättenöjda, säger Peter Charlton.