Henri Heimonen är verksamhetschef på Vattenfalls anläggning i Heden, som är Sveriges största och modernaste kompensationsodling.
Fiskeodlingen ligger på en udde nedströms Vittjärvs kraftverk. Där uppfördes i slutet av 1700-talet ett sågverk.
– Själva såghuset ska ha uppförts 1785-87. Det var ett av Sveriges största sågverk. Det fanns också en smedja här. Det är fascinerande.
Och år 1864 inleddes bygget av Engelska kanalen. Närmare 1 500 man arbetade med kanalbygget, som upphörde 1867 när pengarna tog slut och bolaget Gellivare Company Limited gick i konkurs.
– Historisk har det hänt mycket ute på udden här. Jag tycker det är jättehäftigt, säger Henri Heimonen.
Men egentligen är det inte därför vi träffas. Utan nu är tiden inne att släppa ut fisk från odlingen. Verksamheten styrs av ett antal vattendomar och miljödomar. Henri Heimonen berättar att man vill ha fisk så högt upp i älven som möjligt, eftersom fisken kommer tillbaka till den plats där den är uppväxt.
– På vägen ut till havet präglas de av vattnet här i älven, säger Stefan Eriksson, fiskeritekniker.
Från midsommar till senhösten varje år fiskar de lax och havsöring vid Bodens kraftstation. De tar bara upp odlad fisk. Av 1 000 fiskar är 999 odlade, enligt Stefan Eriksson.
All odlad havsvandrande fisk som släpps ut märks genom att fettfenan skärs bort. Det görs manuellt medan fisken är sövd. På frågan vad fenan fyller för funktion, svarar Henri Heimonen:
– Jag tror att den sitter där av en anledning. De tror att de har något med könsdriften att göra. När den går upp i älven för att leka är den stor som en snusdosa.
När de tar upp avelsfisk tar de inte bara stora fiskar, utan gör ett urval av all fisk för att det ska bli så naturligt som möjligt.
– Vi får laxar som väger 25 kilo, men snittvikten är sju kilo. Vi provtar honorna. På grund av bland annat miljöförstörelsen kan de ha olika sjukdomar, som vi inte vill ha in i odlingen.
Fisken kramas på rom och mjölk. Romen befruktas och transporteras till odlingen där den får ligga ett tag i karantän tills provsvaren kommer. När den är friskförklarad läggs romen i kläckbackar.
– Ungefär efter 200 dygnsgrader kan man se ögonen.
Dygnsgrader?– Om vi leker med tanken att det är två grader i vattnet då tar det 100 dygn, förklarar Henri Heimonen. Efter ytterligare 180 dygnsgrader till ungefär så ploppar stjärten och huvudet ut. Då ser man också gulesäcken, deras matsäck.
Det är som i naturen. Utvecklingen går fortare när det är varmare i vattnet. Det som händer händer på hösten och våren.
– När det börjar komma musöron på björkarna då är det fem-sex grader i vattnet och då stiger havsöringen i älven för att äta. De möter då fiskarna som är på väg ner. Det är födosök.
När ynglen har kläckts i Heden ska de ut i de större bassängerna. Dessförinnan ska fiskarna som fötts upp från tidigare år släppas ut och bassängerna rengöras.
De är sex helårsanställda. Allt journalförs. Personalen har fått stegräknare och de går mellan 8 000 och 9 000 steg varje rondning.
Fiskarna släpps i regel ut efter två år, men en del växer fortare och släpps redan efter ett år.
– Det är som jag och Zlatan i fotboll. Han är jätteduktig i fotboll, jag är dålig i fotboll. Det är samma sak i fiskvärlden, där det finns mer eller mindre dominanta fiskar, säger Henri Heimonen.
En dominant individ tar för sig, äter mycket och blir stor och stark.
– Om jag har 20-40 procent dominanta i en besättning äter de upp allt och då svälter de andra. Därför sorterar vi dem så att de små ska få en chans. Sedan släpper vi ut dem när de är smoltifierade. Det är de när de är vandringsfärdig. Då är de blanka och fina och får sin silverfärgade dräkt.
De märker när det börjar bli dags, då vänder fisken i trågen och börjar simma med strömmen och hoppar för att försöka ta sig ut till havet.
– Det ska vara omkring sju grader och stigande vatten.
De släpper fisken från mitten av maj till mitten av juni nattetid för att i möjligaste mån undvika att måsarna får sig ett extra skrovmål.
Vattenfall fall har för några år sedan investerat i ytterligare en anläggning på odlingen. Den byggdes för cirka 40 miljoner kronor enbart för att bevara kaltisöringen och kom igång 2013.
– Det är en egen stam. Det har varit si och så med kunskapen. De här norrlandsöringarna har korsats kors och tvärs, för man visste inte bättre förr. Nu vet man mer om genetik och olika stammar, säger Henri Heimonen.
2009 började man elfiska i Kaltisbäcken. Fiskarna har sedan fötts upp i Heden.
– Avelsfiskarna som vi har fött upp ligger på mellan tre och fem kilo.
De kramar 36 föräldrapar årligen. Varje fisk är chipmärkt för att de inte ska krama samma fisk varje år. Förra året kramade de första gången från den vilda besättningen.
– Vi lägger undan en viss kvot från varje hona för att kunna föda upp fisk i flera generationer, säger Stefan Eriksson.
Kaltisöringen bussas upp för utsättning i magasinen för att kompensera fisket uppströms Edefors, enligt gällande vattendom.