När kroppen känns full av sockerdricka och smärtan maler i alla leder, utan uppehåll, finner René Blom sin fristad i skapandet av smycken. Hobbyrummet hemma i Skogså är fyllt av glas, metaller, pärlor och lera – material som gör henne lycklig. Och får henne att glömma smärtan en stund.
– När jag skapar smycken så kickar kroppens egna lyckopiller igång. Det kreativa får mig upp ur sängen. Det dämpar min värk eftersom jag är i en lyckobubbla och helt enkelt struntar i värken då jag skapar, säger hon.
Hon var 26 år och nybliven mamma till lille Tim när armarna plötsligt domnade bort och hon nästan tappade sin lille bebis.
– Jag blev rädd och förstod inte vad som hände. Varför var jag så svag? När problemen fortsatte och jag pratade om det med mamma sa hon ”åh, nej har du ärvt fibromyalgin av mig!”
I dag är bodensaren René Blom 55 år och nu vet hon alltför väl vad det innebär att lida av sjukdomen som tidigare föraktfullt kallades ”SVBK” av en del läkare. SVBK är en förkortning och kodord för sveda-, värk- och brännkärring och var något som togs till när doktorn inte lyckades ställa en diagnos.
– Det var ingen som tog mig heller på allvar förrän jag bad om en remiss till reumatologen. Vid det laget hade jag återkommande smärta, domningar, kramper och en förlamande trötthet. Efter att reumatologen undersökt mig sa hon att jag var ett solklart fall. Jag har fibromyalgi.
Det har varit en tuff resa för René att acceptera den livslånga sjukdomen och att lära sig at leva med smärtan. Det har också varit svårt att hitta en plats på arbetsmarknaden.
– Jag är sjuk oftare än de flesta och därför får jag aldrig behålla något jobb. Så fort lönebidragsanställningen upphör får jag sluta. Jag är både utbildad fotograf och kock men det är tunga yrken. När jag under en period jobbade halvtid i kök så grät jag på grund av värken och tröttheten efter mina fyra timmar på jobbet.
René har hittat verktyg som gör livet uthärdligare. Vattengymnastik, massage och akupunktur lindrar smärtan.
– Men viktigast är nog acceptansen. Det är en sorg att ha en kronisk sjukdom som hindrar mig i allt jag vill göra. Jag har massor av kreativa idéer men har accepterat att jag behöver vila ofta för att fungera. Och så har jag ju min smyckesverkstad som ger den bästa smärtlindringen.