Sjuttio kaniner hoppade hinder
Ett sjuttiotal kaniner deltog i helgens kaninhoppning i Boden. - Viktigaste är att kaninen tycker om att hoppa. Och viljan, förklarade Frida Dagis angående hur en bra tävlingskanin ska vara.
- Det är roligt att ha något att göra med kaninerna, motiverade hon sitt engagemang i kaninhoppningstävlandet. Jag är dessutom tävlingsmänniska och intresserad av djur, vilket är en bra kombination.
Vad fascinerar med kaninhoppning?
- Man kan alltid bli bättre och har ständigt nya kaniner att utveckla. Och jag satsar på de stora tävlingarna som SM. Själv har jag tolv kaniner och tävlar i snitt varannan helg året om.
Självklart måste en kanin ha bra kondition och bra hoppkropp betonade Frida Dagis, Luleå, som förutom att delta satt vid tävlingsledningens bord.
- Men egentligen är det viktigaste att de tycker om att hoppa. Och viljan.
Föraren betyder en hel del.
- Mer än vad man tror. Man styr och måste samarbeta med kaninen, speciellt i en krokig bana.
Västerbotten steget före
Norrbotten har ännu inte skördat några större framgångar, nationellt sett. Västerbottens kaninhoppare ligger än så länge steget före.
Längdhopp, höjdhopp och hinderbanor av typen rak och krokig är de fyra grenarna inom kaninhoppningen. I Sverige finns 22 klubbar och ett tusental aktiva.
Ansluten till riksförbund
Utövarna i Norrbotten tillhör alla klubben Norrbottens Kaninhoppare som i sin tur är ansluten till Sveriges kaninhoppares riksförbund.
Så jobbar vi med nyheter