För tio år sedan sade sjuksköterskan Maria Larsson i Unbyn utanför Boden upp sig från akutmottagningen vid Sunderby sjukhus och startade tillsammans med en kollega företaget Nurse Now Norrbotten. Tongångarna då var i stort sett desamma som i dag, diskussionerna handlade om lön, arbetsscheman, möjlighet till återhämtning och om organisationen.
– Jag vet inte om man ska skratta eller gråta, det händer liksom ingenting. Jag läser om uppror och alarm varenda dag i tidningarna. Någonstans måste vi sätta press på politikerna, varför sker ingen förändring?
Vad bör regionledningen göra, anser du?
– Nummer ett, höj lönerna! Det finns inget som lockar folk som pengar, det är därför som anställda går med på att sälja sina semesterar. Om jag som anställd får möjlighet till vidareutbildning som leder till att jag kan tjäna mer pengar, så lockar det. Nummer två är bemanningen, att stärka upp verksamheten.
– Jag kan ändå se vissa fragment av förbättring, nyanställda sjuksköterskors löner har börjat öka något, det är bra. Men då har vi också en inflation på det så höjningen blir i verkligheten inte så stor. Det gör inte att säga att vara ett visst yrkesskrå ska ha högre lön, det måste gälla för alla i verksamheten. Nästa bristyrke är undersköterskor. Det finns snart ingen som vill jobba som det, det går ju att tjäna mycket mer pengar på att till exempel jobba i gruvan i Kiruna.
För Maria Larssons del var det en del annat som vägde in i beslutet att bli sin egen och hyra ut sin kompetens. Valfriheten, variationen och att kunna bestämma över sin egen fritid lockade. Samtidigt har hon som hyrsjuksköterska skaffat sig en bred kompetens och en hög anpassningsförmåga.
– Vi behöver ingen lång introduktion, vi är vana att gå in i olika arbetsgrupper och att fråga oss fram. På så sätt är vi otroligt mycket värda för arbetsgivaren. Ofta stannar man ju i flera år på samma arbetsplats.
Maria Larsson är särskilt kritisk mot den karenstid på upp emot ett år som Region Norrbotten i skrivandets stund tillämpar. Den innebär att anställda som säger upp sig och börjar jobba för privata företag inte får ta uppdrag inom regionen innan karenstiden har löpt ut. Ett system ingen vinner på, anser Maria Larsson.
Men finns det inget problem med att hyrpersonal arbetar sida vid sida med anställda och tjänar betydligt mer?
– När jag började som hyrsjuksköterska var det lite känsligt, men inte i dag. Nu är de anställda bara tacksamma över att vi kommer och det är ju faktiskt ett val som vi alla har. De som jobbar inom regionen har gjort sitt val, jag mitt. Det finns ingen konkurrens mellan oss. Jag offrar en hel del också.
Maria Larsson sveper med handen mot den röda husväggen som står i skarp kontrast mot de nästan lysande gröna björkarna i omgivningen. Livet som hyrsjuksköterska innebär att hon inte ser sin familj varannan vecka, att hon arbetar 60-70 timmar under veckorna på sitt nuvarande uppdrag i Uppsala och att hon ofta måste anpassa sig till nya miljöer och arbetskamrater.
Alla regioner har samma problem, konstaterar Maria Larsson. Trycket på sjukvården är hårt och det är svårt att hitta personal.
– Men många sjuksköterskor från Norrbotten väljer att åka söderut för att jobba istället för att jobba här, speciellt i dagsläget när verksamheten är pressad till bristningsgränsen. Regionen töms på personal. Om arbetsgivaren hade höjt lönerna för tio år sedan då hade Region Norrbotten inte suttit i den här sitsen i dag.
Enligt Maria Larsson är uppfattningen om att Region Norrbotten inte tar tillvara hyrpersonal från länet spridd.
– Det kan jag säga utan att staka mig på orden.
Region Norrbotten tillämpar en karenstid på 12 månader för den som säger upp sig och sedan vill komma tillbaka och arbeta som bemanningsanställd. Frågan har diskuterats flitigt, inte minst under de senaste månaderna.
Regionrådet Kenneth Backgård, Sjukvårdspartiet, konstaterar att regionen inte kan klara sig utan bemanningspersonal, men han anser att det är problematiskt när den jobbar sida vid sida med regionens egna personal till betydligt högre lön. Regionen har de senaste åren lagt upp emot 300 miljoner kronor på bemanningspersonal årligen, med en viss nedgång under pandemin. Kenneth Backgård menar att det ändå finns en gräns för hur mycket regionen kan betala sin egen personal.
– Det finns ju de som säger att vi borde betala dubbla löner till alla sjuksköterskor vi nyanställer, men då försvinner solidaritetstanken helt, jag tror på den svenska modellen med centrala avtal förhandlade med facken.