Sju veckor av dödsångest helt i onödan

Hon vill vara anonym. Men så mycket kan sägas att kvinnan är ensamstående med tre hemmaboende barn, mellan 10 och 14 år. Under hösten
i fjol led hon av återkommande huvudvärk och sökte vård för det.
Via vårdcentralen fick hon en remiss för skiktröntgen av skallen på Sunderby sjukhus. Det var när doktorn på vårdcentralen, i början av december i fjol, skulle gå igenom röntgenresultatet, som allt förändrades.
–  Han slog ut med armarna och sa att han tyckte att det var ”för djävligt”. Han bad mig åka hem och förbereda barnen på att jag hade cancer. Jag var i chocktillstånd. Jag minns inte ens hur jag tog mig hem, berättar kvinnan.
Kvinnan säger att hon frågade sin doktor om det verkligen kunde stämma.
–  Han svarade: ”Tyvärr är det nog så av vad vi kan se på skiktröntgen.”
Familj i chock
Efter det startade en svår process för hela familjen.
–  Först kom chocken, sen blev jag tom, sen kom dödsångesten och paniken. Det värsta var barnen. Vem skulle ta hand om dem när jag dog?
Hon berättar om kaoset, om hur de minderåriga barnen reagerade på sina olika sätt.
–  Min äldste blev mer och mer passiv och trött, funderade ständigt och frågade: Mamma när ska du dö? Mellansonen försvann in i dataspelens värld och dottern ritade teckningar med fina ord, som: ”Jag älskar dig, mamma.”
Fördjupad analys
På 53-åringens röntgenplåtar hade en utväxt upptäckts. En tre centimeter stor knöl bakom ögat, mot näsbenet. För fördjupad analys krävdes en magnetröntgen. Kvinnan skickades till Piteå sjukhus för röntgen. Den gjordes 21 december och bekräftade tumörmisstanken.
Nu var det dags att kalla in specialisterna i Umeå. Röntgenresultatet skulle tillsammans med en remiss skickas till Umeå universitetssjukhus för expertanalyser.
Men något hände under vägens gång.
–  Det tog tolv dagar att skicka materialet elektroniskt till Umeå. Jag förstår inte hur det kunde ta så lång tid, säger kvinnan.
”Sjukdomar tar inte ledigt”
Den 53-åriga kvinnan misstänker att det handlar om jul- och nyårshelgen då personalen tar ledigt men hon vägrar att acceptera ett sådant skäl.
–  Sjukdomar tar inte ledigt. Har man cancer så måste vården agera snabbt.
Under den traumatiska tiden har hon haft en god vän till sin hjälp med vårdkontakterna. Elisabeth Carlsén fick en fullmakt av 53-åringen och ringde runt i hennes ställe. Carlsén är mycket upprörd över vårdens bemötande.
–  Jag har ringt, hit och dit, överallt. Ingen kan eller vill svara på viktiga frågor. Det är oerhört nonchalant och fullständigt oacceptabelt, säger hon.
Kvinnorna uppger att det bara är på neurokirurgin vid universitetssjukhuset i Umeå som de blivit korrekt bemötta. När röntgenplåtarna nått fram till enheten så kunde specialisterna analysera materialet. Och en fredag i januari ringde telefonen hemma hos 53-åringen.
–  En överläkare som är verksam inom neurokirurgin ringde mig för att meddela att jag inte har cancer. Jag har en tumör i huvudet som är godartad och som lätt kan opereras bort. Men jag har inte cancer.
Starka känslor
Det beskedet har väckt nya, starka känslor. Många euforiska och lyckliga, men också en del med svärta.
–  Jag känner mig så lurad. Dragen vid näsan. Jag har lurats i sju veckor. Jag är förbannad, rent ut sagt!
Kuriren har talat med den utpekade läkaren men han vägrar kommentera ärendet med hänvisning till sekretessen.
Kvinnan kommer att opereras inom kort.