Kuriren träffar Siv Larsson, 81, i höghuset på Margaretagatan. Rollatorn står nära till hands. Och det var kanske hennes rollator som orsakade fallet 30 oktober.
– Jag skulle lämna en påse kläder i lådan på baksidan av Röda korset. Jag stod så här, säger hon och visar. Sedan gick jag åt sidan. Kanske fastnade foten i däcket på rollatorn och jag ramlade i asfalten. Plötsligt låg jag där och pratade för mig själv, "herregud, jag har ramlat. Tur att jag inte slog i huvudet."
Hon kände direkt att skada uppstått och fick hjälp att komma upp. Ambulans anlände.
– Samma morgon hade jag sett på TV. De berättade att äldre faller mycket, bland annat på sladdar. Jag tänkte att jag kommer då inte att ramla över några sladdar. Och så går jag ut och ramlar.
Bäckenfraktur uppstod och sjukhussängen på Sunderbyn blev hennes hem under två veckor. Fortfarande har hon ont i benet och tar smärtstillande. Humöret är dock fullgott.
– Jag kan börja gå och var och handlade på apoteket i söndags. Inre Kraft (företaget som sköter hemtjänsten åt henne, Kurirens anm.) har sagt åt mig att jag ska ut och gå.
Övergången sjukhus-hem gick perfekt. Siv Larsson ger med beröm godkänt åt alla insatser som gjorts. Sonen Roger har bistått med att tejpa en sladd som går från TV:n till hennes hörförstärkaranordning.
– Jag har aldrig tidigare varit rädd för att halka och brukar ha broddar utomhus. Visst, nu tänker jag mer på halka och fall. Ute på stan´ går jag sakta.
Hur tycker du att det sandas?
– Nja, förutom utanför Wiksténs hus hade de i söndags inte sandat trottoarerna. Dessa bör de väl sanda, men kanske var det tillfälligt.