Det är tomt, mörkt och öde i lokalerna på Sis-boendet Sävastgården utanför Boden. I juni stängde boendet på obestämd tid på grund av personalbrist.
Här har det bott som mest tolv tvångsomhändertagna och inlåsta flickor i åldern 13 till 15 år. I ett beslut från Inspektionen för vård och omsorg, IVO, framkommer de missförhållanden som rådde på boendet i mars 2024 när IVO genomförde en anmäld inspektion. Då bodde det nio flickor på Sävastgården.
IVO:s bedömningar grundar sig på uppgifter som har lämnats av placerade flickor, personal, enhetschefer, institutionschef samt i det yttrande som Statens institutionsstyrelse, Sis, lämnade efter inspektionen.
Det mesta är kopplat till att bemanningen inte har varit anpassad för kunna ge en trygg och säker vård.
Barnen på boendet har lämnats ensamma utan direkt tillgång till personal nattetid. Det finns två avdelningar med vardera tre boendekorridorer. Flickorna har varit inlåsta tillsammans antingen i boendekorridorerna eller enskilt mellan klockan 22.00 och 8.00, medan personalen har befunnit sig utanför de låsta dörrarna.
För att påkalla personalens uppmärksamhet måste flickorna skrika eller banka på dörren. Flickorna berättade att det tog olika lång tid innan det kom någon. En flicka berättade att hon vid två tillfällen knackat nattetid utan att det kom någon alls, den ena gången tio minuter, den andra gången 20 minuter.
Det framkom genom flickornas berättelser att nattpersonal ibland sov på soffan. En flicka vittnade om att hon hade sett en korridorskamrat självskada sig själv på natten och fick själv uppmärksamma personalen på det.
Vid ett tillfälle var det en flicka som övermannade två ur personalen, tog deras larmtelefoner och höll dem gisslan under cirka två timmar. Även två andra barn på avdelningen blev utsatta den här gången.
Tre ur personalen har jobbat på natten på Sävastgården, vilket enligt IVO inte är tillräckligt för att kunna hålla uppsikt och tillsyn över samtliga sex boendekorridorer plus de som bott enskilt. Eftersom rutinen är att det krävs minst två personer för att öppna och gå in i en boendekorridor eller till ett enskilt rum så har det i de fall det har inträffat incidenter bara varit en person kvar att övervaka alla övriga.
IVO konstaterar att denna bristande möjlighet till tillsyn över barn som är inlåsta med varandra utgör en risk för att de kan utsätta sig själva eller andra för fara. Flera av flickorna har uttryckt att de inte känner sig trygga med de andra flickorna och inte litar på att personalen kommer att agera om en situation skulle uppstå.
Även dagtid har det varit ont om personal, något som även personal och ledning håller med om. Det har varit svårt att hinna med enskilda samtal, utevistelser och meningsfulla aktiviteter. Det har dessutom saknats en fungerande rastgård. Samtliga flickor som IVO samtalade med uppgav att personalen inte hade tillräckligt med tid för dem.
Flera i personalen saknade adekvat utbildning och situationen hade försämrats i och med att nio av 18 behandlingspedagoger hade valt att sluta. Personalen fick inte heller den fortbildning de skulle behöva, till exempel om NPF-diagnoser, trots att det fanns flickor med ADHD, autism och posttraumatiskt syndrom på boendet.
En flicka som var placerad på grund av droger, kriminalitet och rymningar berättade att hon efter två månader ännu inte hade erbjudits någon behandling för vare sig för missbruk eller kriminalitet.
Victoria Lundquist Frank har varit föredragande för ärendet hos IVO och var också den som genomförde inspektionen.
Enligt IVO:s beslut från november ifjol ska Sis redovisa vilka åtgärder som ska vidtas när det gäller nattbemanningen. Egentligen skulle det ske i december, men Sis har fått uppskov till mitten av februari.
– Vi gör en årlig tillsyn av alla Sis-boenden där det bor unga och fattar en rad olika beslut och då händer det att det finns kritik, det är inte ovanligt, berättar hon.
Hon vill inte uttala sig om i fall hon tycker att problemen har varit särskilt allvarliga eller i fall Sävastgården sticker ut bland andra Sis-boenden.
– Beslutet får stå för sig, jag tänker inte uttala mig om mina personliga åsikter och har inget i övrigt att tillägga.
I maj slutade dåvarande institutionschef Robert Winneborn. I juni stängdes Sävastgården på obestämd tid och det är inte klart när verksamheten kan öppnas igen.