Samlande - inte bara för ekorrar
Säg vad Anders Eriksson inte samlar på. På lördagen var han på jakt efter mynt, frimärken och uniformsmärken vid samlarmässan på Försvarsmuseet.
15 handlare, sju föreningar och tre riksförbund för samlare deltog.
- Jag är nöjd eftersom det är första gången vi kör mässan, sade Thorbjörn Wikström, museets ansvarige för mässan. Det tar tid att arbeta in en sådan här sak och målet är en fortsättning.
Anders Eriksson och sonen Lennart fanns på plats. Anders Eriksson var på jakt efter mynt. Objekten ska vara ocirkulerade, helt obrukade.
- Jag har en del luckor, årgångar som är borta. Jag kunde inte köpa nu eftersom jag inte visste vilka årgångar jag saknar så jag får höra av mig.
Storsamlare
Han samlar även frimärken. Och uniformsmärken. Båda kategorierna hade han handlat några av på mässan.
- Det här är från amerikanska armén, signalisterna där, sade han och visade upp ett glänsande märke.
I samlandet ingår också kartongvis med familjefotografier som väntar på att bli sorterade och organiserade. Detta ska ske nu när Lennart Eriksson blivit pensionär.
- Varför man samlar? Ja, säg det. Jag måste nästan bolla frågan tillbaka för jag vet inte.
Sonen samlar också
Samlandet har gått i arv. Lennart Eriksson samlar på Kobratelefoner. Han har runt tio stycken i alla de färger som telefonen tillverkats i.
- Jag är ingen större samlare, påpekade han.
- Det kommer, försäkrade samlarnestorn Anders Eriksson.
Mats Nilsson är medlem i både Bodens och Norrbottens filateliförening. Han sålde frimärken och mynt och hade det bord där Erikssönerna stod och funderade över myntköp.
- Det går trögt och jag har inte sålt något.
Vad driver dig?
- Tja, man är nog samlare. Eller inte samlare, helt enkelt. Man kanske är sådan som person, filosoferade Mats Nilsson. Och det är ju vackra grejor.
Så jobbar vi med nyheter