Elvira håller stilen. Grisar är nyfikna djur. Suggan som är ett år fick sju kultingar i år. ” Det är första gången Elvira betäckts. Sedan gör vi det inte mer än en gång per år”, säger Seija Fallemark.
Svedjan är en liten by som ligger nära Unbyn utanför Boden. Hemmanet, med ladugård och bostadshus, syns inte från vägen utan är omgiven av skog och äng.
– Vi bodde några år i Stockholm innan vi flyttade till Svedjan 2006. Vi var sönderstressade av trafiken i storstan och längtade hem till lugnet.
På gården Svedjebruket odlas en bas av potatis och grönsaker och föds upp höns och grisar.
– Vi kände att vi ville göra någonting av den här fina gården. Så vi köpte hönor från Alträskgården som självhushållning och till viss försäljning och började även odla grönsaker till oss själva samt djurföda.
För sex år sedan fyllde Seijas man 60 år och hon hittade den perfekta presenten.
– Det är inte vilka grisar som helst utan Linderödsvin. Det är en gammal svensk gårdsras som egentligen kommer från Skåne. Grisarna behöver inte se ut på något speciellt sätt, bara de är friska. Alla grisar är i genbank via Landtsvinet.
Tre suggor och tio griskultingar springer runt i sina hagar. Grisarna är väldigt nyfikna och hungriga. När vi närmar oss hagen så kommer Emla fram för att bli kliad på kroppen.
– Vi utfodrar djuren två gånger per dag. När suggorna har kultingar går vi inte in i hagen första tiden. Vi har en egen galt som är utlånad till Svartlå för betäckning.
Grisarna som går ute året runt slaktas så småningom och sedan förädlas deras kött.
– Köttet blir bättre ju äldre grisarna är. Men efterfrågan har ökat på grisarna och då hinner de inte bli så gamla. Jag försöker hela tiden tänka på hela ledet, från foder till djur, säger Seija.
Grisarna är uppfödda på korn, potatis, ärtor, grönsaker i basen och en massa halm både att tugga på och att ligga i. Kornkross som är basmaten kommer från en bonde i byn.
– Potatisen kommer från Sandnäset. Jag köper allt som finns efter väg 616. Ärtor tar jag från Edet Farm. Jag tycker det är jätteviktigt att nyttja små leverantörer för att gynna bygden. Farmaren är fantastisk för han kör hem allt till vår gård.
Här får Linderödssvinet Embla en vänskaplig klapp på huvudet. " Hon och de andra gullegrisarna tycker om att bli kliad", säger Seija Fallemark.
Tillsammans med Bondgården Bälinge på Luleåsidan av Rutt 616 har Svedjebruket även tagit fram lokalproducerade charkprodukter.
– Vi blandar fjällkokött och gris i tre sorter. Rårökar, ett slags isterband, är enbart gjord på gris. Vi är många gårdar som samarbetar kors och tvärs här och försöker hjälpa varandra att utvecklas.
Grillkorven "korv the lux" och "svingod salami" är deras storsäljare. Det var Seijas dotter som kom på salaminamnet.
– Hon tog namnet från Linderösvinen. "Jamen tänk om salamin inte är svingod", sade jag åt dottern. Men det var den verkligen.
Charkprodukterna tillverkas av Petterssons Chark i Boden och Nordchark i Luleå.
– Vi kom på idén och har lejt för tillverkningen och slaktar inte heller själva. Vi har valt att fokusera på uppfödningen helt enkelt och försöka få igång fler att starta.
Björksav tappar Seija från en björk om våren. "Jag dricker saven själv. Den ska vara bra mot allergi."
Än så länge säljs korvarna bara på Svedjebruket och Bondgården Bälinge men kan också beställas genom Reko. Snart finns dock korvarna i den blivande saluhallen i Boden.
– Hallen ska satsa på försäljning av lokalproducerat och då kommer även vårt sortiment dit.
Ett nytt projekt är också att tappa upp björksav på våren från träd på tomten.
– Saven innehåller björksocker och sägs hjälpa mot allergi.