Det finns ingen tvekan hos Rebecca Lundbäck, hon har inte suget att lämna sin hemstad utan hon ser istället styrkan av att ha kunnat växa upp på en sådan plats.
- Jag vill helst bo kvar i Boden, och får jag barn ska de växa upp här. Jag hade det bra och det ska de också få. Det är klart att jag kanske, av någon anledning, tillfälligt måste bo på ett annat ställe, men då ska det inte vara någon storstad, det ger mig bara ont i magen.
Om hon ska bli veterinär blir det många år i troligtvis Uppsala, något som hon är tudelad till. Det är hennes dröm, men å andra sidan innebär det att lämna Boden under en längre tid.
- Den kan bli så att jag i stället satsar på att bli djurskötare.
Omtänksam
Rebecca Lundbäck ser omtänksamhet som sin bästa egenskap, och det är något hon utan tvekan har nytta av på sitt nuvarande jobb vid tre gruppboenden i Boden. Där arbetar hon med att göra livet fint för personer med någon form av funktionshinder.
- Jag trivs bra och känner mig behövd. Jag får skratta mycket tillsammans med dem, de är så ärliga.
I övrigt kretsar mycket av hennes liv kring familjen och pojkvännen och naturligtvis innebandy i IBK Boden. Hon tycker att det är roligt med träningar och träffa tt gäng likasinnade personer att surra av sig med.
- Jag trivs att vara i en grupp. Känner jag mig irriterad över något som hänt på dagen kan jag också ta ut det på plan och det kan vara skönt.
Rebecca Lundbäck mår även gott med sina nya kompisar, de övriga Luciakandidaterna.
- Jag får träffa nya människor och alla tjejerna är jättetrevliga. För mig känns det också bra att på det här sättet stötta cancerforskningen.
Det var hennes pappas sambo som anmälde henne till Norrbottens Lucia, något som var en positiv överraskning.
- Själva grejen är rolig och jag får erfarenhet och mer självförtroende.