Kuriren tog kontakt med Anne-Liis von Knorring, professor emerita i barn- och ungdomspsykiatri. Hon är synnerligen väl insatt i ämnet apatiska barn.
– Om det här tillståndet finns nästan ingenting dokumenterat i den vetenskapliga litteraturen, fastslår hon inledningsvis. Så vad jag säger är från mina egna personliga erfarenheter.
Att "väcka" ett barn ur apatiskt tillstånd kan ta tid. Kanske ett år innan barnet orkar återvända till skolan.
– Och det kan ta tre månader innan det börjar vända. Det sker med små steg. Ibland dröjer det nio månader innan att barnet orkar gå, äta och vara ute.
Processen
Andra omständigheter gör att processen kan ta längre tid. Exempelvis om vuxna syskon riskerar utvisning eller att en för familjen viktig farmor blir utvisad.
– Att tryggheten inte riktigt är tillbaka.
Studier pågår i ämnet. Vad som kan göras är att stimulera de apatiska.
– Prata med dem eller sjunga. Fysisk beröring och ta dem utomhus. Aktivera med saker som de orkar.
Bra är att ge barnet litet i munnen så att de får smaka mat när de ligger med sond. Syftet är bland annat att få tillbaka sväljreflexen. Massage är en positiv åtgärd.
Kunskaper
Hur stora kunskaper har sjukvården generellt när det gäller att hantera situationen när apatiska barn ska väckas?
– Min erfarenhet är bara från ett begränsat område. I Göteborg och Stockholm har man bra erfarenhet av detta och samarbetet med barnmedicinare.
Barnpsykiatrin
Samverkan med kommunen om hjälpmedel och stöd till familjen behövs också. Ytterligare insatser kan krävas när uppvaknandet sker.
– Då kan barnpsykiatrin bli aktuell för att se vilka behov som finns.
Numera är teorierna om simulerande barn bortsopade. Och även påståenden om att föräldrarna skulle förgifta barnen till apatiskt tillstånd. Gällande simulering går sådan att avfärda genom reaktioner på kyla och smärta som kan mätas.