Enligt honom har Sverige lyft den här frågan i Bryssel, men han vill att alla medlemsländer tittar över situationen för NBG och kommer med en annan lösning.
- Det är en tyngd när det kommer upp i EU, men samtidigt finns det en tröghet i systemet. Den springande punkten är inte att det finns en avsaknad av uppgifter för NBG utan det är finansieringsmekanismen. Det går inte i längden att ha det på det här sättet.
I stora drag så betalas överflyttningen av trupp och materiel från en gemensam kassa, men själva kostnaden för insatsen på plats är något som belastar respektive land.
Alla länder ska också vara överrens innan en insats sker. Allan Widman ger exemplet Tchad 2008 då NBG precis gått i beredskap.
- Tchad var som klippt och skuren för NBG, kort insatstid och inom 6.000 kilometer från Bryssel och ändå kommer inte styrkan iväg. Blir det ingen förändring så finns risken att NBG får stanna hemma i fortsättningen också.
Allan Widman tycker att Försvarsmakterna i respektive land har sett till att leverera det som krävs, men däremot är han kritisk till vad som händer i Bryssel.
- Går inte det här att få ihop har inte politikerna gjort sitt jobb.