"Vi får se vad som händer, men jag släpper nog aldrig uniformen så länge jag är polis", säger Kent Isaksson.
Kent Isaksson är född och uppvuxen i en by utanför Boden.
– Jag brinner för den här staden. Det är här jag vill vara. Boden finns i mitt hjärta och det kan ingen ta ur mig.
Hans pappa är hans förebild och han har två motton, ett har han lånat av Snobben: "Vi lever bara en gång, Snobben." "Fel! Vi dör bara en gång. Vi lever varje dag". Det andra är "Det löser sig".
– Vi får ibland arbetsuppgifter som kan vara besvärliga eller tråkiga, men har man det tankesättet när man stiger upp till en ny dag blir alla dagar bra.
Visst finns det dagar när man inte är på topp, men han påpekar att man når så mycket längre om man har en vänlig och positiv attityd. Han tycker det är viktigt att bemöta människor på ett bra sätt, att lyssna och få dem med sig. Så kan man få någon att må bättre, hitta rätt i livet eller ta emot hjälp med olika saker.
Själv är Kent Isaksson känslig som person.
– Det kan jag hantera idag. Jag har svårt att hålla tårarna tillbaka om jag ska meddela jobbiga saker eller om någon gått bort, men jag skäms inte för det. Det är sådan jag är, att jag kan bli ledsen och jag låter det vara så. Jag är inte rädd för att prata om känslor eller tala med människor om saker som är jobbiga, men i början var det jobbigt. Jag är inte iskall för att jag är polis.
Att våga visa vad han känner tycker han är en tillgång i jobbet, för att kunna hjälp människor i sorg eller som har det jobbigt av andra skäl.
Var det självklart för dig att bli polis?
– Om man tar det från början, så var skola fruktansvärt jobbig. Skolan var inte rolig på något sätt och det var inte lätt. Det var skittufft och betygen var kassa. Jag var inte alls motiverad.
Kent utbildade sig till fordons- och maskinmekaniker på gymnasiet och fick jobb direkt. Ett tag arbetade han i byggbranschen som takläggare. Inget av det kändes helt rätt, utan han ville jobba med människor och fick jobb som dörrvakt på krogen genom en vän. Där mötte han även poliser i deras arbete.
– Jag kände också några poliser privat, men innan jag bestämde mig så jobbade jag på ett behandlingshem för ungdomar med olika neuropsykiatriska tillstånd. Efter ett år talade jag med min fantastiska fru och bestämde mig, men skolan var då ett hinder eftersom jag inte hade betygen.
Kent Isaksson
Han var tvungen att läsa på komvux för att få högskolebehörighet, men Polishögskolan av moroten och han hittade studieglädjen.
– Det var roliga personer där och vi motiverade varandra. Mitt mål var starkt. Jag tror aldrig jag haft ett så starkt mål i mitt liv, som när jag bestämde mig för att bli polis. Jag sökte och kom in direkt. Jag har väl aldrig varit så nöjd, glad och stolt över mig själv, säger Kent Isaksson.
Han hade tillräcklig självkännedom för att inte välja att studera på distans och återigen var det ett beslut han tog tillsammans med sin fru och familj.
– Det var ju hon som fick dra det stora lasset med dagis och arbete. Hon gjorde det fantastiskt bra.
De två åren under polisutbildningen är de roligaste utbildningsåren. Skolan var kul igen.
– Där växte mitt självförtroende när det gäller studier.
Kent hade nytta av sina erfarenheter från kroglivet och jobbet med ungdomar.
– Jag kände snabbt att jag valt rätt. Det var en boost och riktigt roligt.
Kent Isaksson
Innan han fick komma hem och arbeta i Boden, var han på grund av polisbristen på vissa orter tvungen att tjänstgöra elva månader i Arvidsjaur, vilket han tycker var en bra period och erfarenhet.
– Då var jag ju borta hemifrån igen, men inte lika intensivt.
Du har ett starkt engagemang för ungdomar och har varit områdespolis länge. Vad är det som gör att du är så engagerad?
– Jag brinner för att hjälp och stötta ungdomar i Boden. Jag besökte skolor och gjorde mig bekant med ungdomar. Det blev en strategi; alla ungdomar i Boden ska veta vem jag är eller vem min kollega är, de ska veta vad vi står för och vad vi kan hjälpa till med. De ska alltid kunna ringa oss och vi ska alltid kunna hjälpa dem på något sätt. De ska aldrig vara rädda för att kontakta oss, säger Kent Isaksson.
– Visst kan jag få en klapp på axeln av min chef, men den klappen på axeln man får av en ungdom, som utsatts för ett brott eller har det jobbit i sitt liv och söker stöd hos mig eller min kollega – den klappen på axeln är gigantiskt. Den boosten, att de vågar komma till oss med sitt problem är fantastisk och betyder otroligt mycket. Då har jag byggt ett förtroende och kunnat göra skillnad.
Ju mer han arbetat med ungdomar desto mer har han blivit engagerad.
Hur har du tänkt framledes med ditt jobb?
– Det är svårt att släppa arbetet med ungdomar och skolelever i samverkan med skolan och socialtjänsten. Det finns tjänster som jag skulle kunna tänka mig att söka, som har en kombination av det här arbetet där jag kan vara närvarande i lokalsamhället med medborgarna på stan och besöka skolorna, men även göra andra saker. Jag tror det skulle vara en vinning för mig och för civilsamhället med den lokalkännedom jag har. Vi får se vad som händer, men jag släpper nog aldrig uniformen så länge jag är polis, säger Kent Isaksson.
Kent Isaksson
Att värna om familjen och vännerna är viktigt. Största intresset är skoter och Kent älskar att resa till Italien.
– Tyvärr är det pandemi. Vi är ett fantastiskt resesällskap, som vi brukar resa med. Vi har det väldigt trevligt på våra italienresor.
Är det alltid Italien?
– Om jag får välja. Vi har väl upptäckt, både jag och min fru, att det är en atmosfär och stämning där som är väldigt skön. Man blir aldrig besviken på maten och middagen kan ta en stund.
Vad har du fått ditt motorintresse ifrån?
– Det har jag sedan jag var liten. Jag hade en pappa och mamma som var ute i skogen och på vintern var det en skoter med eller två. Man för en naturupplevelse som är ganska häftig när man sitter på en skoter och det blir en gemenskap med vänner. Jag kommer från en liten by och kompisarna körde skoter till varandra. På sommaren körde vi moppe.
Han tycker det är roligt att titta på motorsport.
– Dels är det fascinerande med bilar och snabba bilar, dels är det fascinerande att titta på skickliga förare. Jag är en idrottsnörd, tittar mycket på fotboll och hockey. Klubben i mitt hjärta är Ashenal och naturligtvis Boden hockey.
Dessutom är fiske ett stort intresse och Kent är, enligt egen utsaga, en baddare på att fiska.
– Tillsammans med kollegan Markus Ottosson är vi nog bodenpolisens bästa fiskare.
"Jag tror aldrig jag haft ett så starkt mål i mitt liv, som när jag bestämde mig för att bli polis. Jag sökte och kom in direkt. Jag har väl aldrig varit så nöjd, glad och stolt över mig själv", säger Kent Isaksson.