Hur var säsongen som gick?
– Det var mycket upp och ner. Jag fick väl inte flytet som hade behövts i början med att göra poäng. Sedan var det en tyngre period och det har ju alla. Det gäller att göra det så minimalt som möjligt. Speciellt i slutet av säsongen gick det riktigt bra och jag hade ett annat tankesätt. Jag var inte lika rädd för att göra misstag och då släppte allting. Det är så jag måste tänka och jag måste tänka att inte tänka, om du förstår.
Du flyttade från Pittsburgh till St Louis. Hur har den nya klubben och staden varit?
– Det har varit bra där lagkompisarna och svenskarna Alexander Steen, Patrik Berglund, Carl Gunnarsson och Magnus Pääjärvi tog emot mig hur bra som helst. Det är bland de tajtaste grupperna jag spelat med. Att bo där är ganska likt Pittsburgh storleksmässigt och det är väl några områden man lärt sig att undvika.
Hur var det att spela sex matcher i AHL?
– Jag tror att det var bra för mig och vi hade ett snack mellan mig och klubben. Först och främst var det för att spela mycket och få tillbaka självförtroendet. Jag kom dit och hade inte spelat på nästan en månad men kunde ändå göra sex poäng på lika många matcher. Så jag fick tillbaka självförtroendet.
Hur ser en dag ut när man spelar i NHL?
– Jag stiger upp runt åttatiden och åker sedan till hallen för att käka frukost. Jag brukar ta en dusch och lite bubbelbad på morgonen. Sedan blir det stretching, uppvärmning, genomgång och gå på is vid halv elva. Efter det brukar vi gå till en restaurang vi alltid går till. Vi sitter där och käkar men sedan är det bara hem och vila i två timmar, vakna upp, borsta tänderna och kanske duscha en extra gång. Sedan är det bara att ta på sig kostymen och åka till hallen igen. Så det är bara fokus på matchen en hel dag och det är speciellt som livsstil att fokusera så på en grej. Är det matchfritt är det ungefär likadant men träningarna är lite längre och vi har väl ofta ett fyspass efteråt. Sedan efter lunchen på hallen är man fri resten av dagen. Så då är det rätt mycket fritid.
Sverige har två raka VM-guld. Har du varit nära en VM-plats?
– Nej, jag har inte pratat med någon i stort sett alls. Peter Popovic skickade ett sms i slutet av säsongen men det var i stort sett det men sedan har jag inte hört någonting.
Hur mycket följer du dina tidigare klubbar under säsongen?
– Det är klart att jag följer dem mycket. Det är lättare att följa Skellefteå när det sänds på C More men jag brukar alltid kolla liveresultat från Bodens matcher och följa det så mycket som möjligt. Det är kul med deras framgångar den här säsongen i ettan. Det var överraskande på ett positivt sätt.
Hur var det att växa upp i Boden?
– Det var bra och all kredd till morsan och farsan som alltid tog på sig att skjutsa till ishallen. Jag växte upp på ett bra ställe utanför centrum i Södra Svartbyn. Jag hade bra kompisar och fritt där vi kunde göra vad vi ville. Så vi umgicks mycket och jag har egentligen bara bra saker att säga om Boden.
Vad händer när du är i Boden?
– Jag brukar komma upp någon helg då och då. Min sambo jobbar i Skellefteå så det blir mest på helger för att umgås med barndomskompisar man hållit ihop med i flera år.
Du är väl annars mest i Skellefteå under sommaren?
– Vi har en lägenhet här och letar något nytt som vi kan köpa. Annars är upplägget bra då jag tränar här och det är bra med ett omklädningsrum i arenan plus att vi får vara i gymmet. Vi är en ganska stor grupp som spelar i Europa eller USA och kör tillsammans. Sedan får vi se när det blir att gå på is och jag gör nog som i fjol när jag var de två sista veckorna i Boden. Jag får se om jag får träna med A-laget i Boden. I början av september åker jag tillbaka till USA.
Din pappa Anders Sundqvist är en känd profil inom alpint. Var du nära att satsa på det?
– Vi höll väl på mycket med det som yngre med att åka till Åre, till exempel. Sedan blev det mindre och mindre ju äldre man blir. Jag sa till farsan att jag ville hålla på med både hockey och alpint men han tyckte det blev för mycket och jag valde hockeyn. Varje chans man får vill man åka skidor, vilket jag nu inte gjort de senaste tre åren.
Hur bra hade du kunnat bli inom alpint?
– Oj, jag vet inte. Jag tror ändå jag var ganska bra om jag ska bedöma mig själv. Jag tror nog att jag hade kunnat vara ganska bra, kanske inte topp 20 i världen men ändå en plats i landslaget. Det tror jag.
Stämmer det att du är släkt med Jessica Almenäs?
– Ja, det är min kusin. Vi har pratat lite då och då men inte alltför mycket. Jag brukar fråga henne om tips när det kommer till V75 i Boden. Annars blir det inte så mycket och jag tror att vi båda har ganska fullt upp med vårt. Hon är väl nästan överallt i varje program så.