Hon är lulebo men har bott 25 år i Boden med sin man Göran och numera utflugna barn. Lena har även hunnit med en del äventyr under sina 67 levnadsår.
Du är inte rädd för att pröva något nytt?
– Så är det nog. När jag var i 20-årsåldern så flyttade jag till Mariefred och tog över en affär. I samma veva träffade jag också en holländare. Vi skaffade en lägenhet i Amsterdam. Jag upptäckte att det inte fanns någon svensktalande reseledare där på 70-talet. Så vi hade eget bolag och jobbade som reseledare på somrarna och reste sedan runt i olika länder på vintern. Det höll vi på med i nästan tio år. Sedan åkte jag hem till Sverige, blev med barn med en svensk kille och då var det bara att stanna här.
Var kom intresset för second hand?
– I Amsterdam handlade jag väldigt mycket second hand men det var inte så poppis i Sverige. Det var lite skämmigt i början. Jag tänkte jag skulle kunna få öppna en affär i Sverige och hade hittat en lokal i Luleå. Men allt drog ut på tiden och då hade också Röda Korset öppnat i Luleå. Det skulle aldrig gå med en butik i Boden fick jag veta. Jag fick driva butiken efter eget huvud och lyckades passera Luleå i omsättning efter nio år. Så jag fick lite revansch där.
Du startade café för att det var kul?
– Ja, jag är ingen baktant utan har fått lära mig allt. Bakverk behöver inte se så fina ut bara de smakar gott. Vi hyrde Retro i elva år. Vi tänkte att vi provar för det kanske inte var så genomtänkt. Viljan var starkare än affärsiden att göra något kul. Vi hade vansinnigt roligt och jag saknar den sociala kontakten något hemskt.
Något annat du är stolt över?
– Kanske att jag ställde upp i Bodens Let´s dance som var 2010. Jag hade bara dansat någon logdans som ung. Jag var snyggast klädd, sämst på att dansa, men mest nöjd att jag vågade göra det.
Varför så många kristallkronor i taket?
– Vi lade ned Retro Café, men skulle få starta om i gamla säkerhetscentralen vid punkt 49. Därför köpte jag kristallkronor för att göra det fint och häftigt i huset. Sedan ville militären ha tillbaka huset. Då tappade vi all energi och blev pensionärer istället. Vi köpte en husbil och nu drar vi till Spanien varje höst som flyttfåglarna. Där lyser solen och det är varmt. När vi åker hem till Sverige igen beror på vädret hemma.
Har du klarat dig från covid-19?
– Jag trodde jag hade corona i Spanien, men icke. Då fick man röntga lungorna på vårdcentralen vilket var jättepraktiskt. En kompis till oss körde omkull med cykeln ganska ordentligt och vips så var det fyra ambulanser där. Det var lite kul. Där får ambulanserna provision om man hämtar upp patienten och kör dem till sjukhuset. Min medicin jag hämtade ut när mitt knä krånglade kostade 18 kronor. Det är bra om man är pensionär.
Varför just ett hus i Svartlå?
– Ja, efter två år i husbil sade min man Göran åt alla han träffade att han var hemlös. Vi surfade på nätet nere i Spanien och såg huset, närmast osett, och lade ett bud. Det var jättespännande. Vi fick ett underbart hus, men Göran hade nog helst haft ett större garage. Många som hälsat på oss har frågat varför vi inte bygger väggar, men vi gillar den öppna ytan. När våra barnbarn är här kan de tälta inomhus för vi har så stort. Vårt vardagsrum är som ett enda stort lekrum. Jag är så lycklig. Jag kan gå in här på morgonen med min kopp kaffe och tänka: "fasen också, jag bor ju här".
Är du en impulsiv människa?
– Allt jag gör eller har gjort bara sker. Som när vi skaffade hund på hemväg från Skellefteå. Vår gamla hund Ludde hade hjärtfel och dog i Spanien så nu har vi en ny Ludde. Jag gillar att varje dag är annorlunda. Jag är lite rädd att sitta här en hel vinter, men det går nog bra det också när vi blir gamla och skröpliga.
Blir det något mer projekt framöver?
– Min dotter är sugen på något så vi kanske gör något tillsammans på sommaren när jag är hemma. Folk gillade retrocaféet och kommer alltid fram och hejar när jag är på stan. Jag blir alltid lika glad och förvånad. Det känns roligt att jag gjort något kul för Boden. En kvinna med man kom fram på Coop och sade att hon ville "prata med mig". Jaha, tänkte jag, vad har jag nu ställt till med. Kvinnan ville bara ha receptet på min makaronilåda, för det var det godaste hon ätit.