Kristoffer Jakobsen från Boden är den enda svensken på herrsidan i världscupen i slalom just nu. Han har varit bland de tio bästa flera gånger och tagit en medalj i parallellstorslalom.
Slalomintresset i familjen är stort. Flickvännen Erica Hillrings arbetar som slalomtränare i Tärnaby. Syskonen Susanne och William tävlar också i slalom. Mamma Maria Jakobsen är gammal friidrottare och har genom åren skött hans fysträning på somrarna. Pappa Guttorm Jakobsen har varit hans tränare och håller fortfarande ett vakande öga på honom.
Det är fredag och Guttorm Jakobsen, 49, steg upp före klockan fyra i morse för att tidigt vara på plats i skidbacken. Sedan tre år tillbaka arbetar han som driftsledare och sköter anläggningen i Storklinten. Det är tävlingar i helgen, säsongens sista, och två av hans barn ska delta.
Hit kommer landslaget på träningsläger på höstarna och då är det extra kul att jobba.
– Man vill att Krille ska ha de bästa förutsättningarna att lyckas, så man gör allt man kan. Det blir mycket jobb dygnet runt för mig när man ska tillverka snön inför landslagslägret, berättar han.
Guttorm Jakobsen är uppvuxen i Fauske i Nordnorge, där han bodde mitt i en brant backe. Barnen i samhället samlades hemma hos honom för att åka skidor och flera av dem började träna och tävla i slalom.
När han som ung flyttade till Sverige var det först ett äventyr, men så fick han arbete på en verkstad i Boden, träffade Maria och blev kvar.
Hans chef hade varit tränare i Storklintens alpina och hjälpte Guttorm att komma in i klubben.
Tillsammans med Maria har han sex barn och äldst är Kristoffer Jakobsen, 26.
När Kristoffer var fem år såg Maria Jakobsen en annons i tidningen om slalomträningar för nybörjare.
– Vi hade försökt året innan att lära honom, men det gick inget bra, så vi gav upp. Jag tyckte han var ett hopplöst fall, så när skidklubben i Storklinten skulle lära barnen åka skidor under en helg passade det bra, berättar Guttorm Jakobsen.
Kristoffer Jakobsen minns vintrarna i Storklinten där familjen hade sin husvagn uppställd.
– Jag tyckte det var extremt roligt att vara här. Vi byggde banor, hoppade och railade.
Guttorm Jakobsen har varit en engagerad tränare som har lagt ner mycket tid på barnen i klubben, något som Kristoffer Jakobsen är tacksam för i dag.
– Många duktiga alpinister har haft sina föräldrar som tränare. Det är en tidskrävande sport, man reser mycket, så det kräver en del av familjen för att det ska gå runt.
Vad är din pappas styrkor som tränare?
– Alpint handlar ju väldigt mycket om tekniska detaljer, men det gäller att vara praktisk och inte göra det för svårt. Man måste brinna för sporten och verkligen försöka hitta utveckling för alla individer i backen. Pappa tycker att alpint är sjukt kul och det är väl det som gör honom till en bra tränare.
Vad kan det vara för nackdelar med att ha sin pappa som tränare?
– Det är väl att man kan ta det personligt. I stället för att se att man utvecklar skidåkningen, blir man sur för att pappa inte tycker att man åker nog bra.
Guttorm Jakobsen tar fortfarande aktiv del i sonens slalomåkning och håller tät kontakt.
Att se honom tävla är nervöst.
– Man vill ju att alla ens barn ska vara nöjda och inte besvikna.
När det går bra däremot känner han samma glädje som dem.
Guttorm Jakobsen kommer fortfarande ofta med synpunkter. Kristoffer Jakobsen värdesätter att få tips från någon som har sett hans utveckling under så lång tid och brukar skicka filmklipp från träningarna.
– Jag tittar efter specifika detaljer som är återkommande mönster och vill höra om han upplever det på samma sätt. Ibland håller han med – eller så förnekar han det totalt. Men då kan man ändå se att det blir ändring på nästa träning i någon detalj som man har pratat om, säger Guttorm Jakobsen och ler.
När världscupen är i Levi brukar föräldrarna åka och heja och förra året reste de till Kitzbühel och Schladming när Kristoffer tävlade.
– Det var fantastiskt vilken upplevelse! De är de mest spektakulära tävlingarna man kan vara med på. Man fattar inte hur stor alpinsporten är i Europa och när Kristoffer blev sjua i Schladming var det galet roligt.
I fem år har han tävlat i världscupen och trots en del knäproblem tänker han fortsätta så länge han kan hålla sig kvar bland världens bästa. Målet är att ta medalj på OS nästa år.