Själv har han sett skadeskjutna gråtrutar och andra fåglar när han besökt tippen i syfte att fågelskåda.
– Det finns en stor risk att det skjuts sådana arter som är skyddsvärda. Jag misstänker att det för den oinvigde kan vara svårt att se skillnad på exempelvis silltrut, gråtrut och havstrut när de flyger. I all hast är det också lätt att det kommer på ett skott på en rovfågel som är där och födosöker, säger Jerry Larsson.
Enligt honom är det färre kråkor och måsar på Brännkläppen nu i och med att det är mycket mindre matavfall, eftersom det används för tillverkning av biogas.
Nedre Avans och Storavans våtmarksområde har ett rikt fågelliv vår och sommar. I Storavan häckar gråhakedopping, men skrattmåsarna föredrar Nedre Avan tack vara biotopen där, enligt Jerry Larsson.
– Jag förstår att skrattmåsarna i Nedre Avan kan leva om, men samtidigt är det tack vare den stora skrattmåskolonin som det häckar mycket sjöfågel där. De har skydd av skrattmåsarna när det kommer rovfågel eller räv, för då lättar alla måsar och det blir ett himla liv.
Jerry Larsson berättar att dvärgmåsen, som inte alls är vanlig här uppe, också häckar där.
– Området lockar till sig brun kärrhök och andra rovfåglar, som i sin tur försöker ta någon skrattmåsunge. Jag har själv sett pilgrimsfalk jaga deras ungar, men om någon vecka till kommer det vara tomt på skrattmås, för när ungarna lärt sig flyga drar de alla söderut.