När hon var 15 år fick hon godkänt bröstförminskningen.
– Jag tränade mycket och hade en jättetung byst. Jag såg fram emot att slippa ryggont och de såg att jag redan var sned över axlarna.
Hon blev inlagd på Bodens garnisonssjukhus som i dag är jämnat med marken. Bröstförminskningen som gjordes 1995 på den då 17-åriga Milena utfördes av en stafettläkare. Förloppet efteråt blev långvarigt och komplicerat. Infektionerna blev så kraftiga att hennes båda bröst fullkomligt ruttnade sönder.
– Det blev som kratrar i bröstvävnaden som liknade råtthål och vårtgårdarna föll bort. Jag bara grät efteråt.
Milena Hagström fick veta att det som hänt henne händer bara en patient på hundra tusen. I hennes patientjournal står att ”det är mycket ovanligt för en patient i denna ringa ålder” att få en så stor infektion.
– Däremot berättade man aldrig för mig att en lika ung tjej som låg i sängen bredvid som opererats av samma läkare samtidigt fick samma åkomma.
När infektionerna var över efter tre år fanns inga bröst kvar, så det var bara att bygga upp dem igen. Hon sjukskrevs och fick göra klar sin vårdutbildning något år senare. Första rekonstruktionen ägde rum 1998. I en remiss till plastikkirurgiska kliniken på Norrlands universitetssjukhus skriver sjukhusläkaren att ”patienten är mycket ung och resultatet av operationen är handikappande”. Vid operationen lyftes brösten med hjälp av koksaltproteser och kraftiga ärrvävnader togs bort. Två år senare var det dags igen. Brösten hade då ändrat form och det var mer smärtsamt än vanligt. Proteserna hade åkt igenom vävnader och låg under brösten väldigt ytligt.
– Jag fick då veta att det saknades full muskeltäckning liksom att huden var väldigt tunn under brösten och att bröstkörtlar var förstörda.
Ett tag efter operationen var det dags igen. Protesen på ena bröstet som de satt in hade då gått sönder och läkt och den andra åkt ner.
Man beslutade därför att prova annat material. Sista protesbytet gjordes i Umeå 2009.
– Sedan har jag haft problem med ärrvävnaderna och man har flera gånger fått skära upp i ärren. Då skrapar man rent och syr igen.
Milena Hagström har på grund av komplikationerna efter bröstoperationerna inte kunnat arbeta som hon skulle kunnat göra om hon varit frisk och har fått lida ekonomiskt. Hon fick avslag 1996 på sin patient-skada av LÖF, Landstingens Ömsesidiga Försäkringsbolag. Ett beslut som de sedan kom att ändra år 2001.
– Jag var då med i pressen och sedan blev skadan helt plötsligt godkänd, men bara till en viss del. De ansåg att jag gjorde endast 25 procents inkomstförlust för att jag skulle ha haft ”konkurrerande besvär”.
Skälet var att Milena Hagström sökt samtalshjälp via öppenvården I Boden.
– Om jag försökt rätta till något på kroppen som mina vanställda bröst så är det inte så konstigt att jag inte mått så bra ibland.
Även det stödet skulle hon komma att få ångra.
– Jag blev även sjukskriven och LÖF ville ha ut journaler, men måste fråga mig eftersom jag inte gett dem fullmakt.
Sina samtal ville hon inte lämna ut.
– Då bluffade försäkringsbolaget och skickade in en gammal fullmakt som min mamma skrivit på när jag var barn för att få ut alla nödvändiga papper.
I samtalen hade jag också nämnt mina egna barn som var under utredning. Då blev beslutet att LÖF inte ansåg att jag gjort en inkomstförlust någonsin och drog in allt för jag ändå inte skulle ha arbetat för det var så jobbigt hemma, säger Milena Hagström.
Då blev hon knäckt och orkade inte kämpa mer. Men Milena bestämde sig ändå för att försöka göra något åt sin livssituation. Hon hade då också fullföljt sin vårdutbildning som hon fick avsluta som ung.
– Jag ville inte sitta hemma utan komma ut och arbetsträna. Jag hade då förtidspension och sjukersättning, säger Milena Hagström.
Men först gjorde hon något för sig själv. 2010 begärde Milena Hagström en ”second opinion” från vuxenpsykiatrin vid Sunderby sjukhus för hon kände sig överkörd av försäkringsbolaget vad gäller hennes patientskada. Hon träffade överläkare Sture Ågren som vågade säga det som andra inte gjort om vad Milena utsatts för. Han ansåg att hennes psykiska hälsa och förutsättningar att klara ett arbetsliv skulle ha kunnat utvecklas om inte hennes tonårstrauma ägt rum.
– Hans utlåtande kändes som en upprättelse. Överläkaren ansåg att här borde även en klinisk oerfaren hos försäkringsbolaget ha sett att man gjort en stympning på en tjej som var på gränsen mellan barn och bli vuxen och hur det kan påverka henne för livet. Jag kände att det räckte för mig för att jag ska kunna gå vidare.
För sex år sedan skrev Milena Hagström in sig på Arbetsförmedlingen för jobb. Då betalade LÖF istället ut en ersättning på 48 000 kronor för ”anspänning i arbete” eller sveda och värk. Vilket LÖF gör när personer återgår till arbete. LÖF ansåg också att man hade tagit slutlig ställning i ersättningsfrågan mot bakgrund av kända omständigheter. Milena Hagström har nu en advokat som kommer att driva hennes ärende i patientskadenämnden.
– Visst ångrar jag mig. Operationerna har tagit halva mitt liv och mycket tid från familjen och barnen. Smärtorna blir jag aldrig av med. Jag har fått åka till sjukhuset för att få sprutor i brösten, men det har inte hjälpt.
Operationerna fortsätter också. 2016 genomgick hon ytterligare två misslyckade operationer där bröstimplantaten släppte igen som utfördes på Art Clinic i Uppsala dit Region Norrbotten remitterar sina patienter.
Hon väntar nu på sin tredje operation. Hon hittade själv en metod som plastikkirurgen Anders Liss som opererade henne sist ligger bakom. Men inte använde på henne.
– Man använder eget fett för att forma och bygga upp nya bröst, men det har man aldrig sagt till mig. Istället ska det tas bort bröstvävnad och sättas in mindre proteser. Men det är bara ett problem. För att den operationen ska lyckas måste jag vara utan bröst i ett halvår.