Åren 2003 till 2010 var Olle Lindström kommunalråd. Det var under den tiden som dagens problem började. Kuriren har i en rad artiklar granskat Bodenbo och bland annat visat på att stiftelsen och socialförvaltningen skrivit två kontrakt som varit olagliga. Länsstyrelsens kontroller har resulterat i polisanmälningar. Kritiken handlar om hur försäljningen av fem äldreboenden gick till och om de två kontrakten (se faktaruta). Nu vill Olle Lindström ge sin version av vad som hände.
Kommunfullmäktige fattade beslut i frågorna under 2007 och 2008.
Var det fullmäktige som skulle ta den här typen av beslut?
– Ja, försäljningar ska tas av fullmäktige enligt Bodenbos stadgar, säger Olle Lindström.
Men stadgarna för stiftelsen säger inte att fullmäktige måste fatta beslut om kontrakten mellan Bodenbo och socialförvaltningen?
– Nej men de här kontrakten har ju tillkommit för att stiftelsen har begärt det. Det var dåvarande vd:n för Bodenbo som föreslog att kommunen skulle försöka hyra ut husen i Harads till flyktingar. Jag bad honom vända sig till socialförvaltningen.
Det var grunden till det första kontraktet som skrevs mellan Bodenbo och socialförvaltningen som innebar att Bodenbo betalade 1, 5 miljoner årligen för sociala tjänster.
Nu har länsstyrelsen anmält socialförvaltningen till Inspektionen för vård och omsorg. Hur kunde fullmäktige anse att det var rätt att sälja sociala tjänster?
– Vi såg väl i det läget inga problem med det, då det hjälpte Bodenbo på fötter. I det ena avtalet var det heller inte det avsågs. Men nog kan det ju hända att det blev fel. Det får utredningarna visa.
Olle Lindström står fast vid att det finns fog för allt som skedde inom kommunen och Bodenbo.
– Det ledde det till att Bodenbo undvek att gå i konkurs och det var bra för bodensarna.
Men avtalet som skrevs i samband med försäljningen handlade om köp av sociala tjänster trots att det var en kompensation för högre hyror?
– Ja, det var ju jättedumt. Jag förstår inte varför man skrev så. Jag var inte inblandad på den detaljnivån.
När äldreboendena såldes höjdes hyrorna. Det finns de som säger att det var inte marknadsmässiga hyror innan dess, att de var subventionerade?
– Det beror på när kontrakten skrevs, men det kan mycket väl ha varit fel i hyrorna.
Länsstyrelsen har ju även kritiserat att det i samband med försäljningen skrevs in att om Sveafastigheter inte byggde en galleria utföll ett vite på 40 miljoner kronor. Varför gjorde man så?
– Nej, det där kommer jag inte ihåg. Det var väl någon sorts politisk ambition att bodensarna skulle få en galleria. Men det är ju inte så vanligt att man gör så.
På den här tiden var det tungt för många kommunala bostadsbolag i landet, även för stiftelsen Bodenbo. Befolkningen minskade och lägenheter stod tomma.
I Boden revs flera hus, totalt 600 lägenheter.
Kommunen täckte underskott för Bodenbo och bidrog med medel till rivningarna?
– Ja, det är inte Bodenbo som har hållit kommunen under armarna, det är tvärtom. På 90-talet sköt kommunen till pengar årligen.
Hur mycket närkontakt hade du med Bodenbo?
– Kommunen hade ju borgensåtagande för stiftelsen. Då var det viktigt att se till att de inte infriades för det var höga belopp.
Vad anser du egentligen om länsstyrelsens utredning?
– Jag är inte säker på att länsstyrelsen har haft alla fakta på bordet. De har inte heller pratat med någon av oss inblandade.