När kriget bröt ut i Ukraina valde Olga att fly med sina två barn, mamma, svägerska och brorsdotter och körde bil till Sverige. De kom hit 8 mars förra året.
–Vi tog färjan från Polen och Migrationsverket skickade oss sedan till Boden och Harads, säger Olga Musiienko.
Hon är engelskalärare och biträdande rektor på ett språkcentrum i Kiev.
– Vi organiserade engelskaundervisningen för olika institutioner.
Från första dagen i Sverige ville hon ha ett jobb.
– För vi jobbade i Ukraina och helt plötsligt stannade allt på en dag, säger Olga.
Hon kontaktade Jobbcenter som får ut personer i arbete. Olga godkändes 1 april och första juni började hon jobba på samma ställe. Idag hjälper hon sina landsmän att hitta en sysselsättning.
– Jag gör kartläggningar och intervjuar folk och se vad de har för kvalifikationer och språkkunskaper. Då är det lättare att matcha sökande mot ett jobb. Vi hyrde en buss och åkte till Harads med arbetssökande som föll väl ut, säger hon.
I dag har 46 personer fått ett arbete och fler väntas inom kort. Det är från alla yrkesgrupper. Två kvinnor fick i höstas jobb som lärare på Stureskolan.
– Jag tycker mitt jobb känns väldigt meningsfullt. Jobbcenter är en plats där vi hjälper folk och vi är som en familj här. Jobb gör folk lyckliga. Det är stor skillnad när jag pratar med personer som kom hit för 20 år sedan. Många hade ingen som hjälpte dem eller gav dem råd, säger Olga.
Hon och hennes familj har också flyttat från Harads till Råneå och Luleå.
– Det var lite jobbigt att flytta tre gånger för vi ukrainare måste sprida ut oss till olika kommuner. Barnen går i skola och hela släkten bor på Porsön. Jag har så tur att en annan anställd på Jobbcenter också bor där så vi pendlar tillsammans.
Olga har slutat tänka på att inom en snar framtid kunna återvända till Ukraina för hon kan bli besviken om det inte blir så. Det skapar också en massa oro inombords.
– Jag läste en artikel om flyktingar på internet. Den handlade om att många tänker att om två veckor åker jag hem eller en månad. Psykologiskt är det väldigt svårt för en person att hoppas och hoppas igen. Så de rekommenderade att inte hoppas för mycket att få åka hem. Istället skulle man tänka att Sverige är en plats jag bor på nu och har mina planer. Så tänker jag också. De andra besluten får komma senare.