Det blir upp till miljö- och byggnämnden att fatta beslut.
Textilia gjorde för ett år sedan en ansvarsutredning. Den bygger delvis på gamla undersökningar, men visar att området är förorenat av perkloretylen, PCE. Inomhusmätningar visar på låga halter med undantag för PCE-tanken i källaren. Där var halterna mycket höga. Eftersom personer endast vistas där sporadiskt har inga åtgärder vidtagits.
Miljö- och byggnämnden är tillsynsmyndighet över det förorenade området på platsen. Länsstyrelsens inventering av det förorenade området placerade tvätteriet i riskklass två, som är lika med ”stor risk”.
– Anledningen till det är att området där tvätteriet finns ligger ganska nära bostäder. Så utifrån försiktighetsprincipen gjorde man den bedömningen för att inte underskatta risken, säger Malin Svensson, miljöinspektör vid Bodens kommun.
Att föroreningen finns vet man, men inte om eller hur långt den har spridit sig. Därför har miljö- och byggnämnden initierat ett ärende för att ta reda på utbredning och om föroreningen utgör någon risk för närliggande.
– Det finns hälsorisker och långtidseffekter främst vid inandning. PCE bryts ned till andra former, som är olika farliga beroende på vilken form det är, säger Malin Svensson.
Undersökningar vid en annan, före detta tvätt i Boden har visat att PCE inte spridit sig som förväntat.
– Olika föreningar rör sig olika beroende på hur marken är uppbyggd och vad det är för typ av förorening.
I Textilias ansvarsutredning pekades landstinget, som bedrev den förorenande verksamheten, ut som ansvarig. Norrbottens Läns landsting påpekar i sin tur, att när verksamheten gick över till Tvättman, nu Berendsen, så kom parterna överens om att landstinget skulle betala drygt 1,8 miljon kronor. Därigenom skulle Tvättman överta allt ansvar för såväl kända som okända markföroreningar.
– Det där med pengarna är sekundärt. Man kan inte friskriva sig sitt miljörättsliga ansvar genom att betala bort ansvaret. Det är mer än civilrättslig fråga parterna emellan. Ur miljöbalkens synvinkel spelar det inte någon roll om man har betalt pengar eller inte, säger Malin Svensson.
Nu är frågan vem som ska utreda föroreningens utbredning. Det är ett ärendet som ska upp i miljö- och byggnämnden. Politikerna ska fatta det beslutet.
– Man måste ta ställning till olika bedömningar, såsom vad som står i lagstiftningen och rättspraxis. Enligt praxis går man mycket på nuvarande verksamhetsutövare, just när det gäller utredningar. Sedan är det som gäller själva åtgärderna vid en eventuell efterbehandling en annan fråga. Nämnden tar i det här läget inte ställning till om det behövs åtgärder, eftersom vi inte vet om eller hur långt föroreningen har spridit sig, säger Malin Svensson.