Annika Lindgren kliver in i rollen som förvaltningschef på samhällsbyggnadsförvaltningen i Bodens kommun den andra oktober. Hon föddes i Haparanda, men är uppvuxen i Gällivare och det var där hon rotade sig.
– Jag gick hela min grundskoletid i Gällivare och det gör mycket för att man ska känna att man tillhör ett samhälle.
Hon kom till Boden när hon började gymnasiet. Där kände alla andra varandra. Hon började på natur, men var fruktansvärt skoltrött och bytte till social linje i stället för att hoppa av. Hon tog ett sabbatsår efter det och kompletterade därefter med naturämnena matte, biologi, kemi och fysik.
Hon sökte till högre studier, men kom inte in på den utbildningen hon ville i Luleå. Däremot kom hon in på lärarutbildningen i Umeå. Hon kände dock att det inte var något för henne, eftersom hon ville läsa samhällsbyggnadsteknik.
– Den hade ett inslag av ekologi och jag har alltid tyckt om natur och miljö.
Hennes föräldrar vistades mycket ute i skog och mark, vilket präglade Annika. Ibland var det bara för att grilla korv, men de plockade också bär, jagade och fiskade.
– Det var kultur i min familj.
Hur kopplade du det till intresset för samhällsbyggnad?
– Land var en stor tidning när jag gick på gymnasiet och en tidning som var väldigt progressiv när det gällde miljöskydd och miljöfaror, svarar Annika Lindgren.
Tidningen initierade bland annat namninsamlingar, vilket hon hakade på och skickade in. Hon gick med i Naturskyddsföreningen och även andra föreningar, som värnade naturen och miljön.
– Det stod ganska tidigt klart för mig att människor mår bra när miljön runt omkring dem mår bra – när vi kan plocka bär och svamp, jaga och fiska utan att vara rädda. I det ingår även en god boendemiljö.
För efter att ha grillat korv i skogen är det till hemmet man återvänder, och där vistas man huvuddelen av tiden.
– Den miljön måste vara bra.
När hon kom in på samhällsbyggnadsteknik i Luleå valde hon inriktningen teknisk miljövård. Den utbildningen finns inte längre och Annika Lindgren förstår inte varför. Hon känner inte en enda, som gått den, som inte fått jobb. Dessutom är det ett yrke som erbjuder mycket varierande anställningar.
– Inom teknisk miljövård studerade vi hur man kan ta hand om restprodukter från människor, samhällen och trafik på ett så miljövänligt sätt som möjligt.
Själv fick hon jobb i Gällivare på kommunen som utredningsingenjör. Det tyckte hon var jätteroligt och älskade även att kunna ta på sig skidorna utanför bostaden för att åka den tre mil långa kommunrundan.
Hon flyttade tillbaka till kusten och byggde hus i samband med tomtsläppen på Sävastön. Annika Lindgren jobbade då på länsstyrelsen, var gift och hade en ung familj.
Livet tog en ny vändning kring millennieskiftet och omständigheter gjorde att hon bestämde sig för att byta miljö. Hon sade upp sig och köpte en flygbiljett till Nya Zeeland.
– Jag hade mitt pass och en resväska.
Hon hade inget jobb, men gav sig själv tid att landa, lära känna sin omgivning och hitta sin bäring. Sedan upprättade hon sitt CV, gick och knackade på tre dörrar och fick tre jobberbjudanden.
– Jag tog det första, eftersom jag då inte visste hur det skulle gå med de andra två.
Det var en tjänst på kommunen i Dunedin på Sydön, staden där hon bodde. Annika fick jobb som hälsoinspektör, men berättar att arbetsgivaren inte riktigt visste om hon var fågel eller fisk.
– De hade ju ingen liknande utbildning som jag gått på universitetet i Luleå.
Anledningen till att hon valde att stanna var att hon träffat sin person, Grant, som hon sedermera gifte sig med.
– Jag hade aldrig tidigare i mitt liv träffat en sådan person; otroligt vänlig, generös, klok och intelligent, humoristisk, stöttande, lojal och kärleksfull. Han var lika intresserad av att ge till sin partner som jag är.
Annika Lindgren beskriver naturen i det länet där hon bodde, Otago som sträcker sig mellan Stilla Havet och Atlanten, som en kombination av Skottland och Lofoten.
– Det är så vackert. Det fanns tillfällen när jag var ute på tjänsteresa och körde ganska långt västerut till Queenstown.
När hon körde hemåt efter en fullbordad arbetsdag kunde naturen runt omkring henne nästan beröra henne till tårar och hon slogs av tanken:
– Tänk, att man kan få ha det så här, det är en ynnest.
Hennes nya liv hade givit henne ordentligt fotfäste i livet.
Så inträffade en allvarlig ridolycka när hon höll på att rida in sin häst, Drifter. Hon landade på huvudet så pass hårt att ridhjälmen helt plattades till uppe på huvudet. Annika spräckte en halskota, ådrog sig hjärnskakning och blev sjukskriven två månader.
Är du återställd?
– Ja, det tycker jag.
Annika och Grant hade talat om att flytta till Sverige och han tyckte att det var dags att åka medan alla kunde stå och gå för egen maskin. Så blev det. De tog bohaget, häst, hund och katt med sig och flyttade i augusti 2008 från andra sidan jordklotet till Boden.
– Det kändes bra, för jag hade med mig min person.
Återigen utan jobb eller returbiljett.
– Så här är det; nu har jag provat det här några gånger, att kasta mig ut i tomma intet utan hängslen och livrem, och jag har alltid landat. Varför skulle jag inte klara det? Jag har en bra utbildning, en solid grund att stå på och vet att jag är en klok person.
Annika Lindgren har varit en uppskattad medarbetare där hon arbetat.
– Det är viktigt för mig, för jag är präglad av att jag ska dra mitt strå till stacken i samhället. Det har jag från mina föräldrar, att man ska bidra med det man kan och göra sitt bästa. Då kan man kasta sig ut.
Drygt en månad efter att hon var tillbaka i Boden började hon arbeta på byggkonsultfirman WSP där hon arbetat på olika befattningar och chefspositioner i totalt runt 15 år. Hon började som uppdragsansvarig gentemot kund och gick sedan vidare via andra uppdrag till att 2017 bli avdelningschef för samhällsbyggnad; miljö, mark, gata, VA, geoteknik och väg.
För ett och ett halvt år sedan, när WSP gjorde en genomgripande omorganisation och de blev mer teknikfokuserade, utsågs Annika Lindgren till avdelningschef för samhällsutformning. Avdelningen är regional och omfattar Luleå, Skellefteå, Umeå, Örnsköldsvik, Sundsvall och Östersund.
När Bodens kommun annonserade ut tjänsten som förvaltningschef på samhällsbyggnadsförvaltningen sökte hon och fick den. Hon kliver in i den rollen i en tid när väldigt mycket händer. I och med H2 Green Steels etablering av ett stålverk står staden inför en gigantisk samhällsomvandling.
– Jag har jobbat med samhällsutformning i hela mitt liv. Nu ska vi utveckla Boden – och det är utmanande.
Det byggs förskolor, skolor, nya bostäder och bostadsområden. Det i sin tur kräver en bra infrastruktur. Annikas ambition är att försöka bidra till omställningen på ett hållbart och framtidssäkrat sätt, som inte gör ett onödigt stort avtryck på natur, miljö och människors hälsa.
– Det ska kännas som att man inte har gjort våld på Boden. Närhetslivet ska förbli äkta. Jag känner mig privilegierad att få vara med och bidra igen. Att kunna påverka känns otroligt roligt och jag känner en skräckblandad förtjusning, säger Annika Lindgren och ögonen glittrar i kapp med hennes skratt.
I sitt uppdrag som chef på förvaltningen tar hon på sig ansvaret att se till att de som jobbar där har det de behöver för att leverera sitt jobb så bra de kan.
– Så ser jag på min chefsroll.