Nätverk, en hjälp i krisen

Marianne Perssons man Jerker Persson tjänstgör som stabschef på Camp Northern Light i staden Mazar-e-Sharif norr om Kabul. Kort efter bombdådet på onsdagen skickade han ett sms för att lugna familjen. Marianne Persson hade då inte hunnit nås av nyheten från annat håll. - Min svärmor följer hela tiden med i det som händer. Jag frågade henne vad som hade hänt. Sedan kom alla tankarna. "Jag är okej", vad betyder det egentligen? Det kan betyda allt ifrån att man var med och är skadad till att man inte var med alls. Hennes man ringde senare med beskedet att han inte suttit i det terrängfordon som kört på en bomb väster om Mazar-e-Sharif. Tre barn
Hemma på gården utanför Boden väntar också döttrarna Linn, 10, Ella, 7 och Tyra, 5. - Den äldsta är så pass gammal att hon förstår när hon ser nyheterna. Jag försöker tänka på att de ska vara involverade. Från början har de fått veta att han ska åka iväg. Jag försöker att inte mörka men överdriver inte heller, säger Marianne Persson. Hemma tre gånger
Jerker Persson är på sitt tredje internationella uppdrag, men det första sedan han blev pappa. Sedan i april har han varit hemma tre gånger. Hur gick diskussionerna hemma före beslutet att han skulle ta detta jobb, som båda vet är riskfyllt? - Jag inser att det här är en del av hans yrke och att han vill göra en insats. Han kan också känna att han skickar iväg andra och någon gång måste åka själv. Självklart känner man jättestor oro hemma. Värst av allt är ovissheten. Man vill få så mycket information som möjligt. Samlar anhöriga
Marianne Persson håller i ett nätverk för anhöriga och har sedan i april ordnat fem träffar. Intresset har ökat i takt med upptrappningen av våldet i Afghanistan. Senast deltog 80 personer av vilka enstaka hade rest ända från Umeå. - Det man kände i april kanske inte gällde i juni eller juli, när det började hetta till. Man kommer när det känns angeläget. Det är inte bara oron vi hanterar, vi fikar och diskuterar annat som är jobbigt. Som att stå ensam med barnen, berättar Marianne Persson. Komma hem
Nätverket har även ordnat praktiska saker för familjerna, såsom hjälp med däckbyten. Hon deltar också i de briefingmöten för anhöriga som Försvarsmakten arrangerar. I lördags var temat hur det är att komma hem från en krigszon. - Personen kan bli tystlåten, vara rastlös och trött. Som anhörig kanske man inte ska kasta sig på och börja ställa frågor. Man får också acceptera att de kanske väljer att prata med någon som har varit med på plats. Jerker Persson avslutar snart sitt arbete i Afghanistan. Han kommer till Sverige den 4 december, tillbringar en vecka på Svea Livgarde i Stockholm för att landa i Luleå den 11 december.

Nätverk, en hjälp i krisen

"Jag är okej". Så löd budskapet i det sms som Marianne Persson fick från sin man kort efter bombdådet i Afghanistan. - Det första jag gjorde var att ringa min svärmor, säger hon.