Den pensionerade idrottsläraren Roger Nordmark sveper med handen över det vidsträckta området som ligger framför oss. Snödmossen som det kallas i folkmun sägs betyda mark som inte är så rik på näring.
Roger och hans fågelintresserade arbetskamrat upptäckte den då helt sönderfallna ladan redan för 20 år sedan när de var ute och gick i markerna.
– Vi började ändå sitta här för det fanns mycket fåglar. Efter ett tag mötte vi skogsägaren och jag skämtade om att han skulle behöva timra upp ladan igen. Det tog tio dagar, sedan stod den där med plåttak.
Roger har även under årens lopp fått tillstånd att röja på området och ta tillvara björkveden.
– Det går några kubikmeter ved per år och det klarar vi oss på. Om det regnar utomhus är det skönt att sitta i ladan och kika på fåglar, säger Roger Nordmark.
Han och frun Christina besöker Campen Snödmossen minst tre gånger i veckan för att fylla på frön, skotta snö och njuta av fågellivet.
Snödmossen är verkligen ett matparadis för skogens fåglar året runt. I träden hänger stora välfyllda fröbehållare med både solros- och hampafrön tillsammans med sex stycken egenhändigt gjorda talgboxar. Roger brukar även hänga upp några vita laxar i träden på hösten som vänner skänker åt honom.
– Talltitor och nötkråkor älskar fettet i fisken. Även havsörnen har besökt campen för några år sedan, säger Roger Nordmark.
Ett slakteri skänker talg till Norrbottens ornitologiska förening som Roger är medlem i. Från ett lokalt bageri hämtas brödet som också läggs ut åt fåglarna.
Däremot köper Roger 240 kilo frö i snitt per år till Campen. Han brukar få hjälp av en kompis som har en fyrhjuling att köra hit frösäckar och material sista 500 meterna från vägen ut i skogen.
Fröna och annat material kostar cirka 5000 kronor per säsong.
– Det är väl samma kostnad som att köpa en semesterresa utomlands. Hittills har jag lagt ut strax under 100 000 kronor på fågelfrö under åren campen funnits. Det gör jag gärna för fåglarna är ett stort intresse för mig, säger pensionären.
– Jag brukar säga att Rogers veckopeng går hit, skojar frun Christina.
Vid vårt besök är det fem minusgrader utomhus och blåser en svag vind. Därför tänder Roger först en värmande eld innan han ställer upp sin medtagna tubkikare stadigt i snön. Siktet är inställt på en av fågelmatningsplatserna 50 meter längre bort. Roger har hela tiden handkikaren nära till hands för att kunna kika snabbt på alla sina fåglar. Han ropar sedan upp alla arter och var de sitter. Blåsmes, talgoxe, talltita, domherre, gråspett, svartmes, blåmes, nötkråka, olika hackspettar syns i träden eller runt matplatserna.
– Fåglarna, inte minst talltitorna är väldigt oskygga och kommer nära människan. Jag har kunnat mata dem i handen.
Men nu gick inte försöket fånga på bild även om det var nära.
– På våren kan det vara 100 individer samtidigt. I mars då det ligger mycket frö på marken kan det sitta 50 grönfinkar under så det liknar en gräsmatta, säger Roger Nordmark.
Vid den sprakande brasans sken med en kaffemugg i handen berättar Roger om det oväntat mötet med fågeln Steglitsen.
– Det var vid bommen efter Ronningsvägen 2014 och julen stod för dörren. Jag var säker på att det var gråsiskor men jag tog fram kikaren. Sedan förstod jag att det var sju steglitsar som är rätt ovanliga häruppe. Det var ju mitt i vintern. Fåglarna satt och åt tistelfrön för det är så mycket fett i dem. Jag fick en chock. Så jag ringde en fågelvän som larmade och det började komma mycket folk. Fåglarna var kvar över julafton i sträng kyla och tidningen skrev att det var en försenad julklapp för ornitologerna i Norrbotten, säger Roger, och skrattar.
Han har också sett den ovanliga vitkindande hackspetten för två år sedan på Fagernäsområdet.
– Fågeln kom förmodligen från Ryssland. I år finns det tre häckande par i Sverige. Fågeln kom när det var uppåt 30 minusgrader. Själv stod jag i 10 timmar innan jag fick se den bland allt folk som rest från många delar av Sverige.
Roger plockar också upp sin telefon och visar nedladdade fågelappar som han brukar titta i för att enklare artbestämma fåglar han ser.
– Fågelguiden är den absolut bästa. Förr visslade man fram fågelläten men numera går dessa att locka fram per telefon.
Ur ryggsäcken tar Roger fram en trådlös bluetooth högtalare som också placeras i snön. Sedan spelar han upp olika fågelläten som lockrop från telefonappen,
– Tekniken har gått oerhört mycket framåt, säger Roger Nordmark.
Han söker fram ljudet på en spillkråka som tillhör gruppen hackspettar på mobiltelefonappen.
– Nu ska vi se om den kommer fram. Gråspetten har du bakom ryggen, ropar Roger, samtidigt åt fotografen L-G.
Spillkråkan är karaktäristisk med sitt höga kluckande ljud .Men trots att vi hör ett svagt svarsljud längre in i skogen så dyker kråkan aldrig upp.
Varje gång som Roger besöker sin fågelcamp så rapporterar han in vilka fåglar som varit synliga på Artportalen som finns på nätet.
– Även om jag bara ser en kråka. Så gör man från alla ornitologplatser i landet.
– Att vara på Campen gör att man blir lite hög på fåglar. Du går i skogen och hör alla ljuden. Det blir en helt annan upplevelse av naturen när du även vet vilka fåglar som finns där.