Jesper Klassons händer darrar när han pratar om det. Nazister som marscherar på Bodens gator och minnena av sin morfar, Johannes Jeppesen, som nazisterna 1944 skickade till koncentrationslägret Buchenwald. Av sexton danska poliser som togs till fånga när polisstationen i Köpenhamn stormades kom bara tre hem med livet i behåll.
– En av dem var morfar, säger Jesper Klasson.
Hans morfar ville inte prata om avrättningarna, mend et gjorde mamma. Morfar förföljdes av mardrömmar under resten av sitt liv.
– Många vill förneka att det verkligen har varit, men jag har hört vad morfar berättat och själv varit till Auschwitz och sett vad som hände där.
Jesper Klasson stod inte bland motdemonstranterna på förstamaj. Det hade varit för jobbigt. Han valde att, sin vana trogen, fotografera motorcyklar under Majrundan.
– Jag vill inte se när de är ute och marscherar på stan för det kommer att ta alldeles för hårt. Jag stöttar absolut inte nazisterna och tycker att det är så fel att ha så mycket hat mot andra människor. När jag fick veta att de skulle få möjligheten att marschera genom stan blev jag orolig.
Hur tror du att din morfar hade reagerat?
– Jag tror att han hade blivit väldigt arg. Jag tror inte att han hade varit stolt över att man har låtit första maj vara en dag där nazisterna fått ta över arbetarnas dag. Men han hade nog blivit ganska deprimerad också.
Vad vill du säga en sån här dag?
– Det viktigaste att tänka på är att alla människor har samma värde, var vi än kommer ifrån. Att alla människor ska ha rätten att få vara sig själv, utan att bli hatade eller förföljda, säger Jesper Klasson.