"Många reser till Sverige bara för Treehotel"

Världsstjärnor som Kate Moss, Kanye West och Oprah Winfrey – alla är skogstokiga i Treehotel.
Nu ska Britta Jonsson Lindvalls trädhotell växa utomlands.

Kanye West gillar det också...

Kanye West gillar det också...

Foto: Chris Pizzello

Boden2014-01-03 06:00

Det har redan börjat skymma när jag sakta tar mig fram längs den ensliga vägen i den frostbitna skogen. Ett kallt blåvitt ljus tränger in genom bilfönstret.

Högt upp i tallarna utanför Harads ligger detta mycket egendomliga hotell gömt, med rum surrealistiskt upphängda runt trädstammarna.

Ägaren Britta Jonsson Lindvall släpper in mig.

Internationella medier som CNN, BBC, New York Times, Financial Times, Reuters, Time, Vanity Fair och Vogue beskriver Treehotel som helt världsunikt. Tror du att vi svenskar förstår hur känt det är?

– Nej, vi som jobbar här fattar det knappt heller. Vi har hållit på i 3,5 år och det är först under sista halvåret som vi har förstått hur känt hotellet är i världen. Vi diskuterar fortfarande hur det kunde bli så stort men jag tror att det beror på att vi nådde ut till arkitekt- och designvärlden. Varje dag får vi pressförfrågningar och många modetidningar hör av sig, till exempel Vogue runt om i världen. Det är helt fantastiskt.

Ni har även varit med i Playboy?

– Folk från Playboy TV var här i tre dagar och gjorde snöskulpturer, åkte häst och släde och grillade abborre. De gjorde ett resereportage som hette Sex Escape, som handlade om att älska på 13 platser i världen innan man dör.

Vilket hotellrum valde de då?

– The Mirrorcube.

Nyligen besökte brittiska supermodellen Kate Moss med sin familj er. Även amerikanske artisten Kanye West och tv-stjärnan Oprah Winfrey har hyllat ert hotell även om de inte har varit här.

– Ja, och det var först när pressen skrev om Oprah som vi förstod hur stort det var. Hon är otroligt känd i USA och vi märker att vi fått många fler bokningar från USA efteråt. Vi har också under hösten haft många från Boden och Luleå som kommit för att se hotellet. Många hade inte varit här och jag tror att de tänkte att de verkligen var tvungna nu när Oprah skrev om oss.

Du har tidigare sagt att ni knappt har lagt en krona på att marknadsföra hotellet. Stämmer det verkligen?

– Både ja och nej. Vi har lagt ner mycket pengar på vår hemsida, men vi bestämde oss från början att vi inte skulle lägga pengar på reklam utomlands. Det blev så mycket skriverier så vi tänkte att journalisterna skulle få marknadsföra oss. Och när USA:s största tidningar hade hotellet på förstasidan blev det en dominoeffekt. Du kunde inte vara på en stor modetidning i Italien och inte komma hit. Så marknadsföringen har skett av sig själv.

Nu kommer folk från hela världen. Hur når de hit?

– Cirka 45 procent av alla bokningar görs direkt hos oss, resten är via reseagenter över hela världen. Många reser till Sverige bara för att bo på Treehotel. Flest kommer från England, USA, Australien och Singapore. Vi har besökare från Singapore nästan varje vecka.

Hur kommer det sig att ni är större i världen än i Sverige?

– Jag tror att hotellet är mer exotiskt för utländska gäster, vi svenskar är ofta vana vid skogen. Det har också att göra med att vi finns nära Polcirkeln, att det är lugnt och tryggt här och att vi har samer. Sen spreds också nyheten om hotellet först utomlands.

Vilka gäster är det som kommer?

– Vi har alltifrån vanliga svenska barnfamiljer till de som är jätterika. Vi får hit familjer som har rest överallt, som har bott på många lyxhotell och som inte vill se mer av det. De är less på det och tycker inte att hotellen levererar det som vi har. Vi har ju bara sex rum så vi kan verkligen se till att de blir omhändertagna. I dag har vi ungefär 60 procents beläggning med runt 4.000 gäster per år.

Vad säger de om hotellet?

– Wow, säger de. Många upplever det som att hotellet är en utställning i skogen. Alla har ju sen barnsben någon upplevelse av att bygga en koja och att bo uppe i ett träd fascinerar många. Det märkte vi när allt började, då vi hyrde ut en trädkoja som hade byggts för en film. Det blev succé direkt. Folk ringde och bokade innan vi ens hade börjat bygga våra egna trädrum.

Hur är rummen uppbyggda runt träden?

– Rummen sitter fast i vajrar och klämmor, som vi öppnar upp allt eftersom träden växer varje år. Vi har inte förstört något i naturen, bara tagit bort några tallar som skymde utsikten för ett rum. Vi skulle kunna plocka ner våra hotellrum och ingen skulle märka att de ens har varit där.

Hur mycket svajar det då när man ligger och sover?

– Det är aldrig helt stilla. Vi hade ett par från Singapore som bodde i ett rum när det började blåsa rejält och som blev jätterädda. De ringde oss mitt i natten och trodde att det var jordbävning.

Har det någon gång blåst så mycket att ni fått evakuera gäster från träden?

– Nej, vi har klarat oss från det. Vi valde området för att det är skyddat från stormar men blåser det mer än 24 meter per sekund så tar vi inte upp gäster. Men det har aldrig hänt än så länge.

Men hotellet är inget för höjdrädda?

– Vi har ett rum som ligger nära marken men annars får man nog tänka på att det är ett trädhotell. Vi har faktiskt haft ett par som inte vågade ta sig upp till sitt rum när de kom. De fick i stället bo på vårt pensionat och var nöjda ändå. En annan besökare var så höjdrädd att han kröp på knäna hela vägen uppför gången till rummet.

Finns det något annat som lockar förutom själva hotellet?

– Gästerna vill gärna se norrskenet när de kommer hit och renar. Vi har renar från en sameby i närheten som går och betar utanför hotellrummen. Det är otroligt exotiskt att öppna hotelldörren på morgonen och så har du en ren som står där. Jag hade en gäst från Asien som kom ner till frukosten och var alldeles lyrisk. "Oh, oh, I saw big, big sheep", berättade han. Han hade aldrig sett något liknande djur förut.

Älg och björn då?

– Vi har en älgsafari som är väldigt populär och i 90 procent av fallen får gästerna se älg. Det finns också björnar i området men de är svårare att se. Vi har många besökare långt ifrån, från exempelvis Hongkong och Australien, som är rädda för vilda djur när de ska gå i skogen upp till hotellet. Ibland får vi följa med gästerna upp för att de inte vågar gå själva. En gäst var förskräckt över stora spår i snön och trodde att de kom från en björn. Jag fick förklara att björnar sover under vintern.

Vad vill ni att gästerna ska få med sig härifrån?

– En upplevelse. Många gäster kommer från miljonstäder så för dem är det en upplevelse i sig att komma från Luleå flygplats en sen vinterkväll och knappt möta några bilar på vägen upp till oss. En gäst trodde att Treehotel skulle ligga i en jättestor stad men de flesta vet att de ska ut i skogen och kommer rätt klädda. Någon enstaka gång händer det att gäster kommer i högklackat men då har vi kläder och skor att låna ut.

I dag har hotellet sex rum i träden. Hur många fler kan det bli?

– Vi ska ta det lugnt under det närmaste året och ta hand om de rum vi redan har. Förut pratade vi om att ha ett 20-tal rum men vi har ändrat oss. Gästerna säger själva att de kommer hit för att hotellet är litet och familjärt, annars förlorar det sin attraktion. Men några rum till ska vi ha, det blir nog ett tiotal totalt. Men man kan ju etablera sig på andra ställen i världen också.

Kan man tänka sig att det blir ett Treehotel i Amazonas om tio år?

– Ja, det skulle jag kunna tänka mig. På några platser i världen vill vi bygga trädhotell. Sen ett år tillbaka har vi planerat att bygga i Skottland, och det kan även bli i Afrika och USA. Vi har också besökt företag i Thailand och Dubai som ville ha vårt trädhotell men de tackade vi nej till. Det som är viktigt är att hotellen passar vårt miljövänliga varumärke.

Hur är det då att vara entreprenör i liten by som Harads?

– Det handlar bara om hårt arbete. Hotellet hade aldrig blivit verklighet om vi inte hade jobbat dygnet runt under de första åren. Vi jobbar fortfarande väldigt mycket.

Vad säger folk i byn?

– Jag upplever att de är glada och stolta över oss och det säger många också. Förut fanns det kanske några som var lite avundsjuka. Men i dag känner jag inte av det eller så bryr jag mig inte om det.

Hotellet hade väl inte stått här om ni inte hade fått hjälp av markägare i byn?

– Det stämmer. Jag och min man hade först en liten markplätt som vi ville bygga på men som vi inte fick köpa. Vi ringde då till en man som ägde marken intill och han blev jätteintresserad av vår idé. Problemet var bara att han precis hade sålt marken till ett skogsbolag som skulle slutavverka skogen. Han hann i sista sekund dra tillbaka försäljningen så vi hade en vansinnig tur. Han gick sen in med marken i vårt företag och blev delägare.

Nu sägs det att er skog är den mest värdefulla i Sverige?

– Ja, nog är det så. Vi har en hektar skog och det kostar 4.600 kronor per natt att bo i rummet The Mirrorcube som är fäst runt en enda tall så det blir mycket pengar som omsätts per hektar. Hade det blivit ett kalhygge så hade de pengarna varit förbrukade för länge sen.

Hur mycket tid har hotellet tagit från dig och familjen?

– Hotellet har tagit all vår tid. När vi numera träffar våra barn försöker vi att ses på en annan plats än Harads för det är nästan omöjligt att vara här utan att jobba. Det är lite ledsamt, men barnen säger ändå att de är stolta över oss.

Hur har du och din man Kent klarat det här tillsammans?

– Det har gått bra men det har inte varit enkelt, speciellt inte när det blev så uppmärksammat. Samtidigt är det skönt att jobba tillsammans för vi kan vara väldigt raka mot varandra. Men vi har bara haft företaget i drygt fyra år och har många idéer kvar. Det här är bara början.

Namn: Britta Margareta Jonsson Lindvall.

Född: 1952 i Boden.

Bor: Harads.

Familj: Maken Kent, 59, tre barn och tre barnbarn.

Utbildning: Sjuksköterskeexamen från Röda korsets sjuksköterskeskola i Boden.

Karriär: Startade Brittas pensionat 2004 och Treehotel 2010. Hon blev Årets uppstickare i Sverige 2010, vann Stora turismpriset 2011 och korades till Årets mest företagsamma i Norrbotten 2012.

Din fredagskväll – hur ser den ut?

– Jag kommer oftast hem från hotellet vid 19-tiden. Då ringer jag mina barn och hör hur deras vecka har varit. Jag väntar sen in Skavlan på teve samtidigt som jag äter middag. Vi äter oftast annan mat än den vi serverar på pensionatet, helst blir det mexikanska enchiladas. Innan läggdags blir det en god bok.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!