Inne i receptionsbyggnaden på Storklintens skidanläggning står Leif Larsson. Han arbetade inte dagen när 15-åringen skadade sig men känner till händelsen.
- När det händer en olycka pratar vi ju om det. Och det första man frågar är: hade personen hjälm?
- Han har lärt sig något den hårda vägen, helt klart, säger Monika Drugge som även hon jobbar på skidanläggningen.
Det är ganska folktomt i skidbacken på torsdagseftermiddagen. Folket har kanske återgått till vardagslivet efter julledigheten.
Men en hjälmbärande förälder, vid namn Daniel Molin, hinner prata med Kuriren
före nästkommande åk.
- Nuförtiden känns det som en självklarhet att använda hjälm. För 15 år sedan var det inte alls på samma sätt.
Han har åkt sedan han var barn och kan först inte påminna sig om att han någonsin skadat sig.
- Eller jo, axeln gick ur led en gång. Men det var många år sedan, säger Daniel Molin.
Fallolyckor vanligast
År 2010 skadade sig totalt 11.400 utförsåkare så pass allvarligt att de behövde uppsöka en akutmottagning. Detta enligt Myndigheten för samhällsskydd och beredskap som varje år sammanställer ett faktablad om olyckor i skidbacken med siffror från Socialstyrelsen. Den absolut vanligaste orsaken är fallolyckor.
En som valde att lämna hjälmen hemma på torsdagen var Ellinor Widgren.
- Det blir så himla varmt. Och jag åker med lilltjejen som håller på att lära sig så det går ganska sakta, säger hon.
Tycker du att det är viktigt med hjälm?
- Jag tycker det är jätteviktigt och ser alltid till att barnen har det. Och olyckan kan ju vara framme närsomhelst så det är väl lite dumt att jag inte har det själv.