Flera hästägare är oroliga över bristen på jour. Katarina Lindgren i Boden har en mindre uppfödning av islandshästar – men på grund av bristen på jourkliniker har hon valt att ha dem nere i Gävle.
– Det är inte för ro skull. Vi hade en fölunge som bara var fem timmar gammal som vi fick köra i ilfart till Ultuna. Han överlevde, men om han fötts här, vad hade jag gjort då, säger hon.
För ett par veckor sedan fick hennes unghäst koliksymptom, vilket distriktsveterinären kom ut och behandlade, tre gånger på två dagar.
–Han fick återfall på söndagen. En veterinärvän kom och hjälpte mig och sedan fick jag in honom på kliniken på måndag. Men då hade han stått med smärtlindring nästan två dagar eftersom kliniken inte öppnade förrän då.
– Hade det funnits en jourklinik hade vi åkt in lördag kväll. Men man kan ju inte åka 90 mil ner till Ultuna med en kolikhäst. Man känner sig jävligt maktlös. Det här är inte att upprätthålla djurskyddet, det är djuren som blir lidande. Det måste finnas möjlighet att få en adekvat veterinärvård även i Norrbotten, säger Katarina Lindgren.
– Man tycker ju att försäkringsbolagen borde ha ett intresse att det finns jourkliniker. Är det inte billigare att betala veterinärvårdersättning än liversättning?
Även Jeanette Laine i Boden har erfarenhet av en kolikponny i behov av vård. Det var för två år sedan ponnyn fick kolikkänningar.
– Jag har haft en unghäst med kolik och tarmvred och det gick inte bra. Jag kände likadant, det kommer inte att gå vägen, säger hon.
Hon ringde till hästkliniken i Uleåborg i Finland men de kunde inte ta emot dem. En del hästägare åker till Uleåborg för att få vård till hästarna, men i pandemitider har det inte varit en möjlighet. Jeanette Laine fick hjälp på hästkliniken i Boden men behövde fortfarande specialister som inte finns i Norrbotten.
– Jag tog en chansning för att rädda ponnyn för veterinären bedömde att han klarar resan med smärtlindring. Men det kändes förstås inte bra och jag förklarade för sonen att vi måste ta bort ponnyn när det inte går längre, han får inte plågas.
De reste till Ultuna.
– Där har de personal dygnet runt och kan följa honom hela tiden. Och han klarade sig och lever i dag och mår bra. Men det är inte bara att åka iväg. Jag betalar försäkring som alla andra och har samma rättigheter som de som har tillgång till klinik.