Lyckligt slut för Leopold
Innekatten Leopold var borta under två månader. I regn, rusk, snö och kyla. Tack vare grannar och boende i området kom han tillbaka. Läs den fantastiska historien med klös i Kuriren.
Helena Rutberg tycker att hennes katter ska ha viss frihet och frisk luft. De är ju innekatter i grunden. Därför får katterna under sommarhalvåret vistas på hennes balkong på tredje våningen, där de dessutom har små krypin.
En morgon, 27 augusti, var Leopold spårlöst försvunnen. Trots idogt letande i hela lägenheten var Leopold borta.
- Han hade troligen gått på balkongräcket och ramlat ner, tror Helena Rutberg när Kuriren besöker henne och katterna.
Matte blev förstås orolig över minstingen i familjen, tre år gammal. Helena Rutberg cyklade runt hela området, satte upp lappar och foton om sin försvunna katt och knackade dörr hos boende i området. En annons sattes också in.
Fruktade det värsta
Hade Leopold skadat sig i fallet? tänkte Helena Rutberg som fruktade det värsta.
Bekymmersamma och tunga dagar passerade. Efter två veckor kom rapport om en död katt i Björkelund och Helena Rutberg for dit.
- Det var inte min katt, säger hon och minns lättnaden när hon såg katten. Jag kunde behålla hoppet.
Efter ytterligare två veckor kom två samstämmig tips in om att Leopold synts i området.
- Leopold skulle ligga under en altan här på Jakobsgatan.
Tipset stämde.
- Men det gick inte att få tag i honom. Jag lockade med mat, men han låg bara där längst in under altanen, jamade och skrek. Jag var två meter från honom, men fick inte fast Leopold.
Helena Rutberg försökte locka in Leopold i en transportbur. Men nej. Och när han kom fram från altanen sprang han bara iväg. Även radhusägarna försökte locka in katten med mat.
Därefter uppstod en period med hopp och förtvivlan. Rapporter om Leopold anlände, men dess emellan var det tyst. Katten återvände då och då till altanen.
Även andra boende ringde och berättade att Leopold brukade vara hos dem och äta. Ingen kunde dock få tag i honom.
- Han hade tydligen sina stationer där han höll till. Men det var hemskt att inte veta hur han mådde eller om han var skadad.
En riktig kattfälla anskaffades från kommunen. Det enda som fångades in var dock två andra katter. Leopold klarade sig undan fällhotet.
Misströstade
- Jag sökte kvällar och nätter med ficklampa, verkligen jättemycket. Jag var glad att han var vid liv, men började känna att jag aldrig skulle få hem honom, trots kattfällan. Jag fick till och med låna en fiskehåv som jag gick runt med, stod på pass med håven i timmar för att försöka locka fram honom.
Vintern kom. Snö och kyla. Oväder. Läget började bli prekärt för den inbitna innekatten Leopold.
En natt i förra veckan ringde Helena Rutbergs telefon straxt efter klockan två.
- En kvinna som bor i radhusen sade att nu sitter det en katt i kattfällan. Hon var säker på att det var min katt.
Helena Rutberg kastade på sig litet kläder och rusade iväg.
- Och där satt han i buren. Jag blev så glad att jag skrek av glädje.
Leopold var helt panikslagen när han anlände hem. Men efter tio minuter kom han fram från gömstället under soffan.
- Han hoppade upp i mitt knä och jag satt här vaken med honom fram till klockan sju. Leopold spann och mådde så bra.
Vilken höjdpunkt, summerar Helena Rutberg.
- Som att vinna högsta vinsten. Familjen var samlad igen. De andra katterna var också glada.
Varför gick det inte att få tag i honom tidigare, tror du?
- Jag vet inte. Men han är innekatt och ramlade ner från balkongen. Leopold var inte van att vara ute och blev nog chockad och förvirrad av ljud, bilar och allt.
Till våren sätter Helena Rutberg upp nät runt balkongen. Katterna ska få ha sin frihet, men fler rymningar vill hon inte vara med om.
- Stort tack till alla grannar och boende som tipsat och hjälpt mig, slutar hon och ger Leopold en rejäl kram.
Så jobbar vi med nyheter