Efter tolv år som präst i Luleå har Sarah Lantz flyttat till Österåkers kommun utanför Stockholm. Hon är lättad efter att tagit sig hem från kriget i Israel.
Efter tolv år som präst i Luleå flyttade Sarah Lantz från Sävast till Österåker utanför Stockholm och ett jobb som församlingsherde, där hon nu chefar över prästerna och diakonerna. När bomblarmen ljöd i lördags var hon i Israel.
Hon steg i land förra veckan efter en resa med segelbåten Elida från Cypern, åkte till Jerusalem under firandet av judiska högtiden Sukkot och besökte gamla bekanta hon mötte när hon bodde där under några månader 2009.
På fredagen sökte hon lugnet i Tel Aviv.
– Jag såg fram emot en god pizza på stranden och en kall öl för att avrunda den här pilgrimsseglatsen, summera dagarna i Jerusalem och ställa tillbaka fokus på hem. På morgonen vaknade jag av bomblarmen, säger hon.
Hon är luttrad och tänkte att det var vardag. Hon tog på sig baddräkten och gick till stranden, den var nästan helt öde.
– Jag fick som hela stranden för mig själv. Jag satt där, tog vackra bilder och det var 27 grader varmt. Det var så skönt. Jag hörde smällarna som lät som några kilometer bort, inte som kulsprutor utan hårda explosioner, men tänkte på alla gånger jag varit rädd och mött israeler som sagt att "det här är Israel". Att de hanterar sånt här varje dag och att jag ska skärpa mig och vara lugn.
Den palestinska militanta gruppen Hamas hade inlett en fullskalig attack, men Sarah Lantz blick var riktad mot havet. Efter en stund kontaktades hon av personer i Sverige som sa att hon måste lämna landet. När hon fick bilder på döda soldater insåg hon allvaret.
Sarah Lantz berättar att hon hörde smällar när raketer sköts ner över Tel Aviv och att hon såg rök. Den här bilden är från södra Israel.
– Jag slet till mig min handduk och hade någon liten sjal där. När jag började springa mot hotellet såg jag andra människor som sprang. Alla jag mötte hade något outgrundligt i ansiktet, det var inte som förut.
Flera personer hon mötte kände någon som dött eller blivit allvarligt skadad. Enligt hotellpersonalen var det en bra idé att åka hem en dag tidigare och hon fick plats i en bil, men bagaget rymdes inte. Hon köpte surf till mobilen och lyckades hitta en flygbiljett till Cypern för över 8 000 kronor.
Med sand i väskan satt hon i en vänthall till kvällen, pratade med människor och såg tårfyllda avsked.
– Jag hade svårt att ta in allt och det fanns nästan inga nyheter att ta till sig, men en man förklarade att "vi är i krig och då kommer det inga nyheter".
Hon såg inga raketer slå ner.
– Det var inga nedslag i närheten av mig, bara tunga tryckvågor från raketer som sköts ner. Jag är van att möta människor i kris, men jag blev otroligt chockad av att se israeler i chock.
Röken stiger efter det israeliska flyganfallet i Gazaremsan måndagen den 9 oktober 2023.
När de hade klivit på flygplanet vid 19-tiden gick larmet igen. Flygplatspersonalen försvann då ner i ett skyddsrum.
– Vi fick bara sitta och vänta. Då sa flygvärdinnan i högtalaren att de snart skulle gå igenom säkerhetsrutinen. Jag blev full i skratt för det kändes så konstigt att gå igenom syrgasen, broschyren och flytvästen. Men mitt i allt lyfte planet och hon fick sätta sig. Vi flög på väldigt låg höjd och då såg jag att det rykte längre bort.
Segelbåten är kvar i landet, liksom flera av Sarah Lantz bekanta. När hon klev av planet på Cypern såg hon många israeler, unga män, som var på väg i motsatt riktning.
– Jag vet inte säkert, men jag tror att de skulle mobiliseras.
På måndagen var hon tillbaka på jobbet efter 30 timmars sicksack hem via Cypern och Frankfurt. Hemma men med blandade känslor.
– Jag vill inte vara där, men tycker det är så hemskt det som sker. Så känslan av glädje och lättnad blir som en tyngd, säger hon.
– Jag vet inte om man kommer att kunna sitta på en strand i Tel Aviv så där så som jag satt och trodde att jag var trygg, fast det pågick ett krig.