Lillemor Nilsson från Boden är ordförande för Fredsbaskrarna Norr, en ideell förening som erbjuder stödsamtal och annan hjälp till soldater som återvänder från utlandstjänst. Under sina 46 år på I19 i Boden hann hon även själv med att vara i utlandstjänst fyra gånger, då i Libanon och forna Jugoslavien. Där var hon med om allt från olyckor till att bli beskjuten av krypskyttar.
– Jag skulle säga att möjligheten att prata med någon om sina upplevelser är det viktigaste behovet man har när man kommer tillbaka, säger hon.
Svårt att berätta för arbetsgivaren
Regeringens utredare, riksdagsledamoten Allan Widman, menar att frivilligorganisationernas stöd är ett väldigt viktigt komplement till Försvarsmaktens behandlingserbjudanden.
– Jag hör ofta av de som varit i utlandstjänst att det är svårt att berätta hur man mår för Försvarsmakten, som ju är deras arbetsgivare. Folk kan vilja hålla igen, och det är väldigt tråkigt ur ett behandlings- och rehabiliteringsperspektiv, säger han. Ideella organisationer har heller inget krav på att dokumentera samtalen, vilket kan vara en lättnad.
Mikael Gärdström är anhörigofficer inom den svenska styrka som just nu är på plats i Afghanistan. I helgen var han på snabbvisit i Boden för att informera soldaternas anhöriga om situationen där nere.
– Som anhörigofficer vet jag vilket jobb frivilligorganisationerna lägger ner och hur viktigt deras arbete är, både för soldaterna själva och för deras familjer, säger han.
18–20 timmar i veckan
I och med det statliga bidraget kan Fredsbaskrarna upprätta ett kansli och anställa ett par personer på heltid. Det lättar arbetsbördan för Lillemor Nilsson som beräknar att hon i nuläget lägger ner ungefär 18–20 timmar per vecka inom föreningen.
– Innan jag blev pensionär hade jag ett heltidsjobb också, så jag var ju nästan aldrig hemma. Men det är värt det, säger hon. Det är så himla kul att träffa alla som har varit ute, och så känns det bra att kunna hjälpa människor också.