De förknippas ofta med klämkäcka lottor från svenska 1940-talsfilmer.
Vissa vet inte ens att de finns kvar.
Men Svenska lottakårens existens är hotad.
Sedan slutet av andra världskriget har medlemsantalet sjunkit från 110.000 medlemmar till knappt 6.000.
– På många ställen är vi kända, på andra ställen är vi mer okända, säger Ellen Sallfeldt från Stockholm.
Lottakåren startade 1924, i en tid när gifta kvinnor inte fick arbeta för staten utom som lärare, barnmorskor och telegrafister – det senare bara om mannen också var vid telegrafen.
Kvinnligt nätverk
Fortfarande kämpar lottorna mot uppfattningen att de endast kokar kaffe och ordnar basarer.
– Visst, jag är fältkock men det finns mycket annat man kan göra. Man kan jobba som stabsassistent eller med underrättelse. Det finns också fina ledarskapsutbildningar som är helt gratis, säger Ellen Sallfeldt.
Några har kontrakt med hemvärnet, andra tillhör flygvapnet. Det civila samhället behöver också lottorna, som kallas in vid kriser och naturkatastrofer.
Lottakåren fungerar även som ett kvinnligt nätverk.
– Tjejer får stärka sig själva, göra något för samhället och stärka andra tjejer. Vi är en stor gemenskap. Jag har fått många nya vänner och fått testa mig själv i nya situationer, säger Emeli Fransson, 28, stabsassistent från Göteborg.
"Styrka med att bara vara tjejer"
För lottor behövs. Det konstaterar Malin Andersson, vice ordförande i Svenska lottakåren, som under lördagen besökte Svenska lottakårens skola utanför Boden.
– Men blir försvaret för osynligt blir det svårt att nå ut och få människor att ställa upp, säger hon.
Lottakåren är en av få organisationer med bara kvinnor. Varför tillåter ni inga manliga medlemmar?
– Vi samarbetar med andra försvarsorganisationer och håller även utbildningar för män till hemvärnet. Men det finns en styrka med att bara vara tjejer och jobba tillsammans. Det behövs också.