Carina Diaz på kvinnojouren Iris i Luleå är upprörd, rentav rasande.
– Hon kom hit jättegravid med skyddsbehov och inga pengar, säger Carina Diaz och fortsätter:
– Socialtjänsten i Boden menade att eftersom hon har tillfälligt uppehållstillstånd måste hon vända sig till Migrationsverket eller till sin man. Det är vansinne, hon är utkastad av sin man och de anser att hon kan gå tillbaka dit. De tyckte inte att de hade någon skyldighet att hjälpa henne.
Att Nantida först fick hjälp i Luleå beror på att det var numret hon fick av ambassaden när läget var akut. På kvinnojouren Iris finns tillgång till tolk.
Jourens medarbetare hjälper Nantida med myndighetskontakter.
– Vi skriver och fixar hela tiden, de här kvinnorna står helt ensamma. Mycket av vår tid går åt till sådant. Det är inte bara det här fallet och socialtjänsten i Boden. Så här ser det generellt ut för kvinnojourerna i Sverige, säger Diaz.
Enligt Carina Diaz har kontakterna med Migrationsverket fungerat bra. Nantida får permanent uppehållstillstånd genom anknytningen till barnet.
Det som inte har fungerat är kontakterna med socialtjänsten, den instans som har lagstadgat ansvar att ge Nantida stöd.
– Vi har fått bråka jättemycket för att hon ska få pengar. Hon får ingen information om vad hon har rätt till, bara en sådan sak som att fixa dagisplats och kontakter med SFI. Sådant ordnar vi. Socialtjänsten ringer inte och frågar hur det går. Hon bodde fram till nyligen på en soffa i ett vardagsrum. Vem kan leva så med ett barn?
Socialstyrelsen släppte ifjol utbildningsmaterialet Ensam och utsatt, en genomgång av vad som står i socialtjänstlagen.
– Där står precis vad socialtjänsten ska göra. Men de gör inte så, säger Carina Diaz.