Kurirens utsände blev drömmilare
Tio kilometer på under en timme var det högt uppsatta målet. Nu är milen min. Drömmilen.
SLUTSPURT. Många av deltagarna är värnpliktiga och arrangemanget sker i samarbete med försvaret. Foto: LARS-HENRIK ANDERSSON
Foto: Lars-Henrik Andersson
Med viss spänning som jag såg fram mot debuten på Garnisonsmilen. Skulle träningen ha gett resultat så att tio kilometer i terräng kunde göras på under timmen?Sex minuter per kilometer ...Hårt.Taktiken var klar. Ingen dumtjurrusning i början i vanliga tävlingshetsen. Lugn metodisk löpning i kilometerlånga motlutet mot Pagla. Litet återhämtning i gott tempo i nedförsbackarna mot Sundsbron. Och högt tempo sista tre-fyra kilometrarna.Det höll precis. Jag låg efter tidsschemat vid sju kilometer, men lyckades ta igen på slutet.Gott slut
Så jag defilerade i mål under tidsmässigt kontrollerade former vid Kvarnängen. Där fanns journalistdrevet, Kurirens utsända Andersson och Kask, i målfållan, väntande likt hungriga vargar på intressanta intervjuoffer.Mitt tillstånd var så prima att jag inte alls behövde avbryta analys och kommentar om loppet för att lägga upp frukosten i någon buske.Nädå, det var en gemytlig debut i ett trevligt lopp. Jag TROR att det var en fin höstdag. Vi drömmilare har egentligen bara tunnelseende under löpningen på grund av den höga ansträngningsgraden. Drömmil?Jo, uttrycket har ursprung i att det ett tag på 1950-talet verkade närmast omöjligt att löpa en engelsk mil på under fyra minuter. Först 1954 klarade Roger Bannister den saken.Men hallå? Jogga runt dryga 1.600 meter på en slät 400-meterbana? Typ.Jag har gjort något mycket vassare. En RIKTIG drömmil på under timmen i tuff terräng och sugande barkunderlag.Även om loppet var jobbigt var stretchingen efteråt en ren pina. Visade sig att jag för tillfället är lika smidig som SSAB:s
stålämnen på ståltåget mot Borlänge.Rulltårtan smakade
Betydligt trevligare situation uppstod efteråt, vid kaffet på redaktionen. - Är det någon mer än jag som vill ha en bit av rulltårtan som vi fick i går, blev min oskyldiga fråga.Någon elaking hävdade att banan bara var knappt 10.000 meter. Okey, visst gick sista kilometern rasande fort. Men är man spurtstark så är man.Så det skitsnacket lämnas därhän.För nu är jag drömmilare.
Så jobbar vi med nyheter