I vattendraget mellan Vittjärv och Bodens kraftstation finns ett antal privata fastighetsägare som har fiskerätt, men enligt ett gammalt beslut från länsstyrelsen ska också allmänheten få fiska här.
När Harry Hannu, ordförande i Trångforsens fiskevårdsområdesförening, och Margit Dyrander i styrelsen, fick höra av den som ansvarar för Vattenfalls laxodling i Heden att det fanns gott om flodkräftor i älven föddes idén.
– Vi bestämde oss för att öppna för allmänheten att fiska kräftor, säger Harry Hannu.
Hur mycket det fiskades i älven innan det här initiativet togs är inte känt.
– Jag tror inte att kräftfiske har varit något man har brytt sig om så mycket i Norrbotten, det har inte ingått i vår tradition och kultur, förrän vi har börjat se det på tv, säger Harry Hannu.
Intresset har ökat dramatiskt på bara ett år, men fiskevårdsområdesföreningen tänker hålla koll på beståndet så att det inte sjunker.
Under tre augustikvällar pågår kräftfisket och reglerna är enkla: Alla som har köpt fiskekort får sätta ut fem kräftburar. Kräftorna som man tar upp ska vara minst tio centimeter.
Därutöver är det noggrant med sanering av både båtar och burar i förväg.
– Vi har vidtagit åtgärder för att undvika att få in kräftpest i vårt vatten, något man fick i Skellefteå älvdal ifjol, berättar Harry Hannu.
Innan fisket startar får alla fiskare komma till en grusparkering invid idrottsplatsen i Heden och få sina redskap och båtar sanerade med Virkon.
Fiskeexperten Robert Westin har anlitats för att styra upp och kontrollera kräftfisket och han håller även i saneringen.
– Kräftpest är oerhört smittsamt. Det räcker med en droppe smittat vatten så kan det slå ut en hel älvdal, säger han.
I strandkanten längs älven har små och stora sällskap börjat duka fram fika och tända eldar för att grilla hamburgare och annat gott.
Systrarna Linda Nyberg från Kalix och Ulrika Vennberg från Hamptjärnmoran i Boden, fiskar för första gången i Boden.
– Vi har fiskat i Råneå i tio, femton år och tycker det är en härlig tradition, säger Ulrika Vennberg.
Hennes man Marcus Vennberg, deras fyra barn, hennes mamma Monica Lindberg och flera andra släktingar deltar i kvällens begivenhet som brukar kunna vara till framåt ett på natten.
– Det är mysigt och härligt att vara ute så här. Sedan är det en bonus om man får kräftor, säger Ulrika Vennberg.
– Det är roligt. Det är som en släktträff, säger sonen Vilmer Vennberg.
Kenneth Lindberg, pappa, morfar och svärfar, instämmer:
– Det är samvaron som är det roliga. Kräftor kan man ju egentligen köpa.
De gillar också att ha kräftskiva tillsammans efteråt.
Barnen passar på att bada och Marcus Vennberg åker ut i båten tillsammans med Kurt Lindberg för att lägga i burarna.
– Vi har tänkt placera dem i bakvatten, i en ström och sedan i en vik. Vi testar olika ställen så får man flytta dem sedan, säger Marcus Vennberg.
Burarna har två öppningar där kräftorna kan krypa in och i mitten lägger de agnet som består av fiskfoderpellets i en påse. Det djupaste stället är cirka två meter. Ett flöte visar var buren ligger.
– Nu ska vi ta det lugnt i 1,5 timme och sedan åker vi ut och tittar, säger han.
Robert Westin åker runt med sin båt och ser till att det går bra för alla kräftfiskarna och att de följer reglerna.
Några som är tidiga med att vittja en av sina burar är kompisarna Jesper Halleman och Dennis Åström. Med sig i båten har de barnen Elin Åström, elva år, Tilde Åström, åtta år, Valter Olsson, sju år.
Resten av deras familjer väntar i land.
– VI fiskade första gången i fjol och det är skitroligt. Vi har längtat efter att göra det igen, säger Dennis Åström.
Ifjol fick de 450 kräftor på åtta burar, men kastade tillbaka ungefär hundra som var för små.
– Det är jättekul att fiska och gott att äta kräftor, säger Valter Olsson och de andra barnen håller med.
Ulrika Vennbergs barn och deras kusiner har bakat klart och maten är uppäten. Fler och fler ger sig ut på vattnet nu för att vittja burarna.
Curt Öhrling och Anna Öhrling från Boden har fått upp några stora kräftor som de visar upp framför kameran.
Harry Hannu är nöjd med hur kvällen fortlöper.
– Vi vill gärna marknadsföra det här fisket för allmänheten. Nu när vi står inför den stora inflyttningen och är i behov av arbetskraft ser vi det här som en del i helheten, säger han.
– Det är ju något unikt, en gåva, som vi har här i Boden, säger Margit Dyrander.