Kontroversiell kapten hedras

1943 arrangerades den första så kallade Lindahlsmiddagen. På den tiden, då andra världskriget rasade, var ransonering införd och en officer med kontakter i Skåne ordnade en middag bestående av gås. En tradition som följs, fast Norrbottens regementes officerskårs fondförvaltning, försöker nu variera middagarna. I år var det dock gås och svartsoppa på menyn. Kuriren fick i lördags möjlighet att följa den överdådiga festen med många traditionsbundna inslag.Generöst testamente
Men först en kort beskrivning av vem kapten Ivar Lindahl var: Han föddes i Åsens Gård i Södermanland och blev 1892 underlöjtnant vid I 19. 1905 utnämndes han till kapten vid regementet men förtidspensionerades bara två år senare. Ivar Lindahl avled 1938 och efterlämnade ett minst sagt ovanligt men generöst testamente:"Av de mig tillhöriga aktier, som sålunda komma att finnas efter min systers död, skall bildas en fond under namn av Kapten Ivar Lindahls fond, varav årliga avkastningen till 10 procent skall användas till fondens förstärkning och återstoden tillfalla officerskåren vid Kungliga Norrbottens regemente." Vidare skrev han i testamentet att officerarna ska förfoga över avkastningen och använda pengarna till en eller fler festligheter utan damer.Numera har regementet kvinnliga officerare och dessa är välkomna på festligheterna. Styrelsen har under åren anpassat stadgarna.Det arrangeras en middag på hösten, och då bjuds gäster in samt en middag på våren. De officerare som är medlem i fonden kallas arvtagare och uppgår i dag till cirka 345 personer. Ett krav som Ivar Lindahl ställde på officerarna var att de skulle sköta om hans grav i Vingåker.Grävt i arkiven
I våras fick producenten Anders Björhammar, Boden, i uppdrag av stiftelsen att göra en film om Lindahl.- Filmen blir mellan 30 till 40 minuter lång och är avsedd för arvtagarna, det vill säga nuvarande och före detta officerare vid I 19, berättar Anders Björhammar som grävt en hel del i gamla arkiv.Filmaren Göran Emerius sköter kameran och redigerar filmen. Tecknaren Reijo Stävenborg kommer att illustrera en del del av Lindahls bravader.- Ivar Lindahl var en hård och tuff militär under tiden i Notviken och fick väl både rättvist och orättvist ett större antal bestraffningar. Han drog definitivt inte jämt med de högre officerarna på I 19. På äldre dar försonades han dock med sitt gamla regemente och skickade upp ett antal gåvor och i testamentet donerade han också en del lösöre som numera finns att beskåda på mässen, berättar Anders Björhammar och fortsätter:- Den största gåvan var dock donationen på drygt 100.000 kronor i form av aktier. Dessa har nu med åren förräntats och vuxit och förmögenheten är i dag drygt 20 miljoner kronor.Ola Karvonen är ordförande i fonden som numera är en stiftelse. Han påpekar att middagen bekostas av fonden. Inga skattemedel alltså.Det märks han är rädd att folk ska få för sig att officerskåren äter och dricker på regementets bekostnad.ÖB hedersgäst
- Middagen är ett sätt att umgås och tanken är att vi ska prata tjänst. På den här middagen är vi 170 personer med ÖB som hedersgäst, säger Ola Karvonen och påpekar än en gång att det inte är I 19 som betalar kalaset.Regementschefen Jan Mörtberg tycker att historien om Ivar Lindahl är spännande och konstaterar att Lindahl måste ha känt stark kärlek för regementet.- Han lär ha varit en hetlevrad herre som dock ångrade sig ganska snabbt. Han flyttar sedan till Mariestad där han bli en stor personlighet, en karaktär i stan.Jan Mörtberg konstaterar att middagarna fyller en bra funktion när det gäller att skapa sammanhållning.Marscherar in
Middagen startar med att hedersgästen tillsammans med regementschefen går in i matsalen till tonerna av regementets marsch. Därefter följer kommunalrådet Olle Lindström, Boden, och Karl Petersen, Luleå.När alla intagit sina platser hälsar regementschefen välkommen och utbringar Hans Majestäts konungens skål.Under middagen hålls tal, det sjungs snapsvisor och skålas. Allt under högtidliga former. Och alla kan de tacka Lindahl.- Mitt intryck av Ivar Lindahl är blandat. Han var hård och tuff men verkade samtidigt ha ett gott hjärta och var omtyckt av sina soldater, säger Anders Björhammar.