Längs en asfalterad men igenvuxen väg nära Degerberget i Boden syns spåren av gamla infarter som till synes tar slut i tomma intet in i berget.
– Det är inte lätt att hitta de gamla inslagen här inte, säger Mona Gustafsson, och tittar mot det igenvuxna berget.
Hon syftar på fem stora ingångar som fanns här förr, både för fordon och personal till fots. När man ser det idag är det svårt att ana, men begraven i berget finns en gigantisk försvarsanläggning. Berget, Klinten, räknades som anläggning 8 i Bodens fästning och huserade både staben för hela militärregionen och övre Norrlands luftförsvarscentral.
– Det här var en av de största anläggningarna i Boden. Jag tror den innehöll över 700 rum totalt sett. Här inne fanns en armédel och en flygdel, säger Göran Honkamaa.
Göran Honkamaa och Mona Gustafsson är pensionärer och har båda jobbat i berget, i helt olika roller. Honkamaa var överste och försvarsområdesbefälhavare stationerad i Klinten 1993-1999, och Gustafsson arbetade med luftbevakning åt F 21 under hela 1960-talet. Innan hon anställdes gick hon en lottautbildning i berget.
– Jag kommer ihåg när vi skulle börja lottakursen där och blev hämtade med buss och skickade upp hit. Man hade väl försökt föreställa sig att det var i ett berg och det, men även om de berättat vad man skulle lära sig hade man ändå ingen uppfattning om hur det såg ut, säger Mona Gustafsson och beskriver en arbetsplats med långa korridorer och många kontor.
I Klinten fanns också bland annat en stor matsal, kök, sovsalar och stora utrymmen för fläktar och maskiner. Som mest, under övningar och utbildningar, befann sig flera hundra personer i berget samtidigt. Mona Gustafsson anställdes i en period då Kalla Kriget intensifierades, och i samband med Kubakrisen 1962 blev det full aktivitet i berget.
– Då kunde man känna det där inne. Jag minns fortfarande hur det kändes, det var som en förtätad atmosfär. Pärmarna togs fram och alla bara väntade på – vad ska ske? Det är en händelse som aldrig försvinner.
Behovet för den stora bergsanläggningen minskade efter Kalla krigets slut. Aktiviteten fortsatte fram till millenniumskiftet, och 2006 stängdes anläggningen för gott. Mycket i berget revs och ingångarna fylldes igen.
– Nu är det ett berg som man kan sitta och grilla på. Men där under fötterna har det varit aktivitet. Som myror i en myrstack kan man säga, säger Mona Gustafsson.