PFAS är vitt spridda i miljön, extremt långlivade och vissa är giftiga.
PFAS, eller högfluorerade ämnen som de också kallas, har sedan 1950-talet använts i ett stort antal produkter. Impregneringsmedel för kläder och textilier, rengöringsmedel, skidvallor och andra vaxer, bekämpningsmedel mot insekter och brandsläckningsskum är några exempel.
Inom industrin används de vid ytbehandling av livsmedelsförpackningar och vid tillverkning av bland annat vattenavvisande kläder samt i stekpannor och kastruller.
I PFAS ingår en grupp av organiska ämnen, perfluorerade ämne. Faktum är att de perfluorerade ämnena troligen inte bryts ned alls i miljön.
De perfluorerade ämnen som hittills nämnts mest är bland annat PFOS, perfluoroktansulfonat, som har allvarliga effekter på hälsa och miljö. Det är sedan 2008, med vissa undantag, förbjudna i kemiska produkter och varor inom EU.
Enligt Livsmedelsverket bör elva olika PFAS-ämnen undersökas i dricksvattnen, summan av dessa benämns PFAS-11. För rå- och dricksvatten uppger myndigheten att vid halter av PFAS-11, som ligger på mindre än 90 nanogram per liter, ska man verka för att långsiktigt minimera exponeringen av PFAS i dricksvattnet.
Ligger däremot halterna över 90 nanogram per liter ska man vidta åtgärder snarast för att sänka dem så att de blir så låga under åtgärdsgränsen som är praktiskt möjligt.